Gott Nytt År!

En snabbhälsning från Ninde på resande fot!
På turné genom landet matad av släkt och vänner ( vad smal du har blivit, har ni ingen mat i Storstaden?) Vissa jobbiga (så du är singel nu?). Andra bara goa och snälla. Tomte. Julklappar. Midnattsmässa.

Snart dax att åka till kuststaden där nyår firas på fest med kompisar. Återkommer efter helgerna.

Hoppas ni har haft det bra, Gott Nytt År!

Ninde tar jullov

Passar på att önska er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år!
En speciellt god jul till er som brukar kommentera, hoppas att ni har det bra vad än ni gör i helgerna. Själv tar jag ledigt för att vara lite social med släkt och vänner. Nu framme på landet hos mor och far. Glögg och uppesittarkväll hos syster dagen före doppardagen.

Rewind?

Övertids strul som alltid före storhelger när folk drabbas av säsongsmässig separations ångest. Lite mycket nu. Såpass att jag inte klarade av att göra nogatrullar och prata med killkompis i telefonen samtidigt igår. Sa något mindre välbetänkt mitt i ett samtal om tv vi kommer att sakna under julens "skogstv*"

N:...bla bla bla åsså "Greys anatomy" om du ser på det?

Jättenälla killkompisen:- Ibland..(är det killspråk för ja, jag sitter som klistrad varje vecka men vågar inte erkänna det ?)

N:-ha, ha du är faktiskt lite lik en kille där...( oups, slutar där så kanske han tror att det är den alla tycker är snygg)

Killkompis:-Aha, du menar den där som alla tycker är töntig? George?

Ninde:-Eh..(amen faan..taskig jag känner mig)

Kändes sådär lagom välbetänkt..


* primitivt tillstånd då de enda tv kanaler som hjälpligt kan ses är tv 1, tv2 fyran och YLÄ.

Slutspurten

Igår: Julhandel tvätt och städning, avböjde väskbekantens "jag kan följa med dig som smakråd". Är effektivast på egen hand. Hittade dock äntligen det där smala svart silkiga fodralet till nyårsfesten. Figursydd så att man känner sig som Jessica Rabbit. Halva priset på det stora engelska varuhuset som snart ska stänga. Ringer mormor med receptet på saffranskaka. Vi pratar länge. Saknar henne.

Idag:

* Sista ordentliga morgonträningen på gymet innan jag tar helg ledigt. Tog i lite extra.

* Tjej runt 20 som tränar på samma gym klagar på sin 40+ pappa.
Pappans nya tjej är 28 men ser yngre ut. Hon är lite trött på att pappans polare frågar vem som är dottern och vem som är flickvännen...

* Lunch bestående av en nutrilettshake och tusen ärenden. Muchos dineros insatta på mitt konto avsedda för gemensamma julklappsinköp. Lyckades få 20% extra rabatt på en sak syrran bad mig köpa. Överväger att investera mellanskillnaden i en sån där underbar presentask från Clarins. Hon skulle aldrig behöva veta. Men nä, jag är för snäll. Hoppas på tomten i det fallet.

*Med sista klapparna i nittiosju olika kassar stressar jag på väg ut ur ett varuhus. Då det plötsligt börjar tjuta i larmbågen och en vakt model X-Large uppenbarar sig.

Trots rent mjöl (nåja betalda klappar) i påsen känner jag mig ändå skyldig. Letar febrilt efter kvitto. Hittar det ena men inte det andra, jag som brukar ha sån koll på sånt. Ser framför mig hur jag släpas bort i handbojor. Får tillbringa julen bakom lås och bom allt medan gråtande små släktingbarn förgäves väntar på sina julklappar och vädjar via tidningarna om att jag ska benådas.

Ingen julmat, bara vatten och bröd (shit, va smal jag skulle bli). Jag kommer att vaktas av en sur sheriff med cowboys boots som snurrar på sin revolver och dricker tequila som i värsta Western filmen..(ok. I got slightly carried away there.)

Innan min fantasi hinner till den obligatoriska western-films hängningen inser jag att jag måste trassla mig härifrån innan lunchen tar slut. Vakten har åtminstone vänligheten att se ganska bra ut. Vilket jag försöker förmedla. Med ett leende och huvudet på sned. Och en oskyldig uppsyn. Det fungerar. Han sa sig kunna fixa det ändå. Larmar av varorna och jag traskar iväg som en fri människa. Åtminstone de 8,5 minuter som återstår av min lunch tid.

Tio små tomtenissar (inget för känsliga)

1:" Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i
djupsnö går. Rävsax gömd under täcke vitt, knipsar Nisse av
på mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter, snart i
eget blod han flyter.

2: Nio små nissar i midnattstimma~ traskar fram i
månljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från
fäste. Nisse spetsas utav tappen. Tomten ligger död på
trappen.

3: Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta nis-
sars intresse den fångar.
Under stigande hunger faten de nalkar, en
stackars tomte på kanten halkar.
Han kippar han kämpar, han svettas sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt...


4: Många springor stugan har, där sju små tomtar
in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med
hull och luva. Resterna av tomtehand, suger Misse bort från
tand.

5: Sex små nissar mot julbord ila, snabbt de upp-
för bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar. Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.


6: Tomtar fem i väldig iver, springer runt, ty
hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på kni-
vens egg. Lilla Nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

7: Fyra nissar har festat på sill. Och nu de törsten
släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar
för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav, likt skållad
mandel faller hans skinn av.

8: Tre små tomtar i granen svingar, mellan ljus
och änglavingar. Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan
låga. Doftar snart likt vidbränd stek~ ångrar då sin
ystra lek.

9: Två små tomtar omkring sig tittar, då en smäll-
karamell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men för detta den
ej stoppar.

I tak på golv och på gardin med frans, finns nu
Nisses hjärnsubstans.


10: Husbonn stiger upp i natten, för att kasta lite
vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till
krämig våffla.

Snön ligger vit lite här och var, inte en j-a tom-
te finns kvar..."


Fick den av en kompis, någon som vet vem som skrivit den, hojta till så lägger jag in det...

Säkra tecken på att det är hög tid att lämna Storstaden ett tag:

Tjejbekant: -Ninde, är det rätt av mig att köpa en Luis Vuitton väska när världen svälter och det finns massor av katter som inte har någonstans att bo..(ja hon sa så).

N:-Öh,asså gav inte du precis pengar till Röda Korset och till katthem...

Tjejbekant: Jamen, ärligt skulle du ha lagt 12 tusen på en väska? (Jamen, det var då ett tjat, ser jag ut som Paris Hilton eller?)

N:-Njae, nä (på något hästrelaterat snarare, eller köpt regnskog)men nu har jag ju inte riktigt dina förutsättningar heller (läs sambo med framgångrik 30 åring)

Gårdagens handla julklappar och fika med kompisar innan helgen avhandlade ett stort viktigt ämne: mascara. Vattenfast eller icke. Eller permanentfärgning. Att det lönar sig att köpa ett dyrare märke eller färga. Verkligen snillen spekulerar. När blev jag såhär ytlig? Snart dax att ställa om till Hemstadsläge inför julens hemfärd. Hur det nu ska gå till.

Mera Hälj

Lördagens:

¤ Goda gärning: fixade den belysning som enligt uppgift inte fungerat någonsin i kompis ganska nya lägenhet. Var enormt tekniskt kompicerat. Jag tryckte på lysknappen*. Rätt lysknapp, till skillnad från den hon försökt med i två månader. Lite kul med människor som får t.om. mig att framstå som teknisk.

¤ Sjukt bra hårdag! (tack A) Bara tvätta håret, föna halvtorrt o i med lite glans i topparna. Låg helt perfekt. Hann inte mer än visa mig innan tjej 1 utbrister -"Gud vad snygg du var i håret!" tjej 2 " Gu' va orättvist, somliga har självfall och behöver knappt göra något"

Jepp, bara älskar mitt hår en sån dag när det bara självfaller sig sådär perfekt.
Är mindre förtjust de dagar man vaknar upp med hår som ett nyskrämt penntroll.

¤ Utgång med utfodring med kompisgäng. Som straff för min smitning från fredagens företagssponsrade julbord hamnade vi mitt bland kostymnissar på företagsfest. Artighetsflörtade lite men var ganska glad att vi gav intryck av att vara jämna par och man således inte var "fair game" för merparten av snubbarna. Speciellt inte honom jag nobbade innan vid baren. Som sedan försökte limma på servitrisen.

Ganska sjukt men kan sakna den där känslan ibland. Den där lätt beskyddande av att alltid "tillhöra någon". Kunna vifta med förlovningsring och säga, "tror inte det vore en så bra idé, va?"

Var trevligt anyhow. Fast kille 1 kommer ofelbart in på gamla minnen. Som alltid brukar sluta med prisande av hans ex-tjej. Den perfekta, söta idrottstjejen som nu gör strålande akademisk karriär. Som varvar studierna med att vara spinning instruktör.
Och samtidigt hinner med att julbaka och göra egen sylt. Tjejen alla gillade. Som jag fortfarande har kontakt med. Lite känsligt ämne för hans nya tjej. Fattar vem som helst. Utom hennes kille.

Utöver det så var det faktiskt urtrevligt. Förslag framfördes om att göra det här till en ny tradition innan varje jul. Kanske är det mer och mer så, vännerna är den nya familjen. De som tar vid när familjen bor långt bort, de som finns där no matter what?

På tal om familj så ringde Storasyster som velat angående de omtalade dyra fina stövlarna. Nu vill hon ha dem om de finns kvar. Om lillasyster nu vill vara så vänlig att...(ja,ja ska försöka).

Sedan ringer mor och rapporterar att Storasyster med familj varit på snabbvisit (som jag redan vet). 1 timme telefonsamtal med mor och syster, 25 minuter om skor. Vissa släktdrag kan urskiljas...


* Ja, jag vet att det heter strömbrytare. Men jag lärde mig lysknapp som liten och ser ingen anledning till att orduppgradera mig.

Häljen

Fredag

* Möter utlandssvensk vid flygplatsen. Spenderar kvällen med dem och vänner. Dricker glögg, diskuterar utlandslandets inrikespolitik. Tycker det är intressant att jämföra olika länders seder och bruk. Så jag lägger min lilla nyfikna nos i allt och frågar gärna även om sånt som är långt ifrån mitt kompetensområde. Händer till och med att jag lär mig saker emellanåt.

*Åker hem, kollar på dålig inspelning av Die Hard som jag kommer att missa på lördagen. Kontemplerar det faktum att jag inte har någon som är villig att korsa en kontinent och meja ner ett gäng terrorister för att få fira jul med mig. Att jag fortfarande tycker "whopi-ka-ei mother f-ckers" vore en cool sak att få slänga ur sig. Att jag alltid har tyckt att Bruce Willis var för gammal. Fast han är hjälten hela dan och syrran hade en poster med honom.

Fredagsfrågor:

Säg att man, rent hypotetiskt oombett förärats en modern julkalender. Typ designad av trendnissar. För tjejer och andra som förväntas uppskatta män. Män med mycket lite kläder. Inte bara smakfullt svartvita med bar överkropp. Utan lite mer. Som i "sätta kaffet i halsen och lova mig själv att aldrig mer öppna privat mejl på jobbet" mer.

Vill inte genera Trevliga Kollegan genom att fråga honom. Men kan inte låta bli att undra? Hur skulle du reagera? Om det var du själv? Eller din kollega? Är det coolt och Sex and the City frigjort så länge det är proffsigt designat? Eller bara ett sorgligt försök till häckspark på alla män som kollat på tjejbilder sedan urminnes tider? Vad tycker du?

Värst vad ni blev nyfikna då..

Jag sa ju att det inte var H. Och Lejonkillen ska jag inte träffa igen förrän efter jul. Datakillen, Norrlänningen och Trevliga Kollegan är "folk man inte hoppar i säng med". Var alltså en tjej på besök (och nej, jag förbjuder dig att ens tänka i de banorna).

Tjejen och hennes kille är egentligen exets lantsortskompisar som velat fortsätta att hålla kontakten. De hade varit och hälsat på exet och kom förbi. Och nej, det blev inte gruppsex och intravenösa droger. Blev vin och prat (killen parkerades framför tv:n mot löfte om att köra hem, så spännande är han). Förstår att hon en gång bad att få låna ett ridspö för att krydda läget lite på hemmafronten (exet och jag gav dem ett i julklapp). Norrlänningen gav dem handbojor. Livade tydligen upp livet på landet för de är fortfarande ihop.

Kändes lite mysko att träffa dem såhär utan exet men samtidigt, hon och jag har blivit vänner under de senaste 5 åren. Vi lever helt skilda liv och borde ha noll gemensamt men ändå. Hon röker. Jag tränar. Hon gillar inte att laga mat men kan utan problem smälla upp en kakelvägg. Jag är tvärtom. Ingen av oss skulle fixa den andres tillvaro. Ändå har vi nån sorts respekt och vänskap. Kan prata om saker just för att jag inte är insyltad i hennes byhålas lokala skvallernätverk.

Hon inledde besöket med att spontant utbrista "nämen vad smal du är" när vi hälsade. Jag protesterade såklart men hon framhärdade. Sånt smicker faller jag för lika ivrigt som en cockerspaniel-flicka som nån kastar en boll åt.

Känns lite skönt att ha kontakten kvar samtidigt som jag inte kan prata om H. Eller Lejonkillen. Eller bloggen. Eller exet. Jo kan. Men vill inte förorsaka lojalitetskonflikt. Var kul men sent. Skulle precis somna när M.J ringde från N.Y, försöker hålla nere kontakten där. Vill inte ge honom några falska förhoppningar. Han är grymt tränad och jätterar och lite småkär i fel tjej. Mig. Hoppas tomten ger honom en snäll tjej i julklapp som är tokkär i honom.

Freitag

Jobbet har de senaste veckorna varit som en enda lång "Fattening Hut*". Choklad, fikabröd, skumtomtar you name it.. En viss mättnad har därmed uppstått och den blixtsnabba avdunstningen av chokladpraliner i fikarummet har avstannat något.
Vis av erfarenhet ställde jag mig på vågen på gymet i morse och till och med den optimistiske gynnaren påstod att jag gått upp två kilo.Måste vara kombinationen av belgisk choklad och Macadamia nötter en kund alltid ger oss.

Blev att ta i extra i morse, så extra att jag vacklade från gymet på ostadiga ben med ömmande magmuskler men något mindre ömmande samvete. Blir träning och inget sött från idag till och med julafton. Måste ju lämna lite "omvänd-krypmpmån" för att med gott samvete kunna gödas av släktingar i julhelgen. Tänker bojkotta ännu ett julbord med kollegor i kväll.

Julbordskryssning. Fast med full mellanchef på en liten båt i flera timmar. För kallt i vattnet för att hoppa, för osmart karriärdrag att knuffa i honom. Ingen möjlighet att smita iväg tidigare om det blir sjukt tråkigt. Trevliga kollegan får vara vår rapportör, Z och jag avstår. Lovat hämta en kompis på flygplatsen ikväll istället. Får lön i färska dadlar och taxfree smink om jag har tur.


* Afrika. Hydda som man stänger in tjejen i några veckor innan giftemålet. För att hon ska äta upp sig till en präktig fru med runda barnafödarhöfter och blek fin hud. Precis som här hos oss fast vi gör tvärsom...

Dagen efter dagen L

Killkusinens födelsedag, samt firande av hans nya jobb och inflyttning i hans lägenhet. Entrecôte med potatiskroketter och vitlöks-pepparsås. Gott. Sedan uppskattad tårta som alla åt utom hon som gjorde den (gillar inte marsipan).

Hans mor Curlingmamman var där. Hon som alltid har speciella små idéer.Igår var jag tvungen att hjälpa henne brottas med killkusinens video från förra seklet för att spela in "Bonde söker fru". Vilket inte ens jag orkar följa längre.Var himla viktigt tydligen. Fick en taxfreeparfym av henne. Av den dofttypen som skulle framkalla ett mindre astmaanfall hos mitt oväntade besök senare på kvällen. JLO. Snygg förpackning men doften är inte min tekopp. Funderar just nu på om det är taskigt eller strategiskt smart att donera den till syrran.

Idag trött, blev sent igår. Krävdes en redbull innan jobbet i morse för att ens orka låtsas vara pigg och vaken. Lyckades charma kund med medhavda mutkakor från gårdagen och komplimanger om att hon omöjligt kunde vara i närheten av min mammas ålder (hon skämtade om det). Skiljer tre år. Fast det ska vi tala tyst om.

Luciamorgon

Sjukt tidigt på jobbet. Med lussekatt.

Dagens citat "Det gaar faktiskt ikke ann att sätte fel bult i fel hål"

Intervjuad norrman ang Fugelsangs bultfadäs.

Om

Om en viss ekonomiansvarig kollega än en gång antyder att det är osolidariskt av mig att vägra vara företagslucia* i morgon så kommer hon att få tillbringa natten fasthäftad vid sin kontorsstol med kvartalsrapporten i munnen.

Om jag vaknade upp med något misstänkt likt tårar på min huvudkudde i morse. För att H ringde mig igårkväll. För att jag grubblar en massa på saker som sas då. Borde jag mejla eller låta bli att säga hur jag känner. Fortsätta låtsas att jag är cool?

Mitt i alltihopa årets julspurtsstress. Lucia i morgon. Killkusinens födelsedag och jag har lovat baka prinsess tårta. Får bli med färdigkavlad marsipan i år, lägga allt krut på en snygg dekoration istället.

* Lucia=traditionellt dagis-skoltrauma för tjejer med långt blont hår men utan "solo-sångröst". Tyvärr var det syrran som fick sångrösten. Jag fick eh..nå' annat. Typ.

Bra Service

Måndagkväll. Julklappsinköp. Tusen och en uppgifter man åläggs som singel i Storstaden då man anses ha hyfsad koll på affärer (sant), samt som singel ändå inget vettigare för sig på kvällarna (inte sant).Uppdraget var att inhandla ett stycke kläd till manlig släkting. Mycket vaga storleksanvisningar. Hur gå till väga?

* Välj ut en lämplig butik (åtminstone inget med gummikläder i skylten eller byxor med pressveck på framträdande platser).

* Gör ditt bästa för att imitera ett levande frågetecken. Titta storögt och peta lite hjälplöst i högen med manliga kläder. Är du bra på det bör butikshjälp snarast anlända och fråga om de kan hjälpa dig med något. Oftast den yngsta förmågan av motsatt kön i personalen.

*Le och förklara ditt problem. I mitt fall var det enkelt. Storlek? Diskret indikerande på en kille i andra änden av lokalen. Medium sa vi båda med en mun. Dessutom hade jag sån tur att butikskillen hade samma ögon o hårfärg som julklappsmottagaren vilket jag lite fint antydde. Killen skiner upp och travar genast iväg och letar upp en tröja han själv tycker är snygg.

Han drar på sig den och inväntar förväntansfullt komplimanger. Självfallet tar jag en sådan fast storleken större. Han följer mig till kassan, tar betalt, småpratar glatt. När jag går bär han fortfarande den där tröjan jag sa klädde honom. Och ett nöjt flin.

Resten av helgen

Lördagen. Först en, som det skulle visa sig, onödigt lång vistelse i suburbia landet hos kompis (tack vare patetiska ledningsklippande snorungars dimmiga begrepp om medel som helgar deras tveksamma ändamål).

Sedan friplåtar till bio från Norrlänningen som såklart ville se den nya Bond-filmen "Casino Royal". Tja, vad ska man säga:

* Craig är en vanlig snubbe med ovanligt läcker ögonfärg. Ingen über elegant Bond.

* Liite överdriven våldsrealism ibland

* Kul grepp att äntligen låta Bondbruden kommentera att 007 har en tight liten häck.

* Plus för repliker i stil med:

Bond:-"You're not my type of woman"
Bondbrud V.L:-"Because I'm smart?"
Bond:-"No, because you're singel"

Fast grabbgänget längst bak föredrog repliker som anspelar på skurkkliande av Bondianska klockspel. Som de själva så fint översatte det ifall någon i salen nu missat det...

Jo, den var kul. Gratis är som bekant ofta det. Tills den där tågscenen mellan Bond och tjej. Som hade kunnat vara jag och H. Hur i hela glödheta jag nu lyckas associera allt till den mannen. Blev så disträ att jag utan att tänka på det tog emot tröstkexchoklad från Norrlänningen bredvid (vem i h-vete köper kexchoklad på bio?). Som han smält i sin varma tass under halva filmen. Som nu var en dejlig kombination av kladdig och smulig. Choklad+överraskning+nåt att leka med. Tja, glömde H för en stund iaf.

Självfallet höll han sig inte borta från mina tankar länge. Enligt mottot "ingenting är så illa att det inte raskt kan göras ännu värre" ringde jag senare H. Och ångrade mig såklart efteråt.

Gårdagskvällen bjöd på:

*Förvånansvärt urgod fisksoppa

*En inbjudan till Boston.

* Nej S,"vi tar något att dricka innan maten" är en väldigt dålig idé.
Iallafall en fredag då alkoholen går rakt upp i kontrolltornet utan att först passera den obefintliga lunchen.

*Diskussion med S om gemensam kompis nya urtrevliga kille.

S:- Ja, såg du hur gullig han är emot henne. Varför träffar inte jag en sån kille? Varför?

N:-Tror visst du träffar såna killar. Du ser dem bara inte på det sättet. Du ger dem inte en chans.Tyvärr.

S:-Sant...

Unisont:Man ser inte drömprinsen för alla svin...

I övrigt:

*Vissa killars raggningsteknik lämnar rätt mycket övrigt att önska. Kan det inte ingå som en ny kurs i värnplikten eller nåt? Som att göra små pussljud i luften när en tjej går förbi, har det någonsin funkat?

*Att däremot trolla fram två platser (däribland erbjuda sin egen stol) på ett fullsatt ställe är mer stil.

*Att det är kul att härmas. Speciellt konstiga dialekter. Som dalmål och vad jag nu pratade med henne från norrland.

*Varför föredrar killar kjol på tjejer, egentligen? (Ja, förutom det rent praktiska då?)

*Blev sent. Blev taxi hem. Med flörtig taxikille som ville ge sitt nummer. Sa att min pojkvän (som jag lät påskina väntade hemma) nog inte skulle uppskatta det. Måste nog modifiera den standardfrasen nu när jag är singel. Förslag på stiligare "dump-liners" emottages tacksamt.

Fredags Flipp

Varför?

Jag har inte barn. Inte 3km att släpa vatten från närmaste brunn. Jag är fortfarande ung och hyfsat tränad. Jag jobbar inte nattskift på fabrik. Jag borde vara jättepigg.

Varför är jag då så fredagstrött? Många av mina kompisar med. För unga för att känna så. Veklingar är vad vi är, hela bunten. Därför blir det såklart utgång med singelkompis S ikväll. Frågan är som vanligt kjol eller byxor?

Varför går klockan så sakta på fredag em. Men fort på måndagmorgon när jag är trött?

Varför har jag inte fått någon inbjudan till den där Nobelfesten i år heller? Måste nog ta ett snack med den där brevbäraren..

Kan inte radion sluta spela "The Rose" i tid och otid. Får otäcka impulser att sjunga/spela med (tack för det kommunala musikskolan).


Rymdresan. Herr Fågelsång. Vill bara veta en sak. Exakt vilka kraftuttryck undslapp honom när han inte fick raketa iväg? Eller är han sådär omänskligt überpsykologisk och går direkt på plan B, utan omvägen via mänsklig ilska?

Ett julbord senare...

Började dagen som farbror Rössner skulle gillat med havregrynsgröt och träning. Sedan gick det utför. Har idag chockat kroppen med kundchoklad. Julbord. Kaffe. Mer Kaffe. Fick som alltid senap i en fin burk av en viss kund. Oklart varför.

Nu alltför mätt för att tillföra något av värde mer idag, känns det som. Hur amerikaner alls orkar arbeta efter att ha moffsat sina super-size meals är mer än vad jag förstår.

Kollega Z drog mig åt sidan och frågade ut mig om mannen jag satt brevid vid julfesten. Alltid samma sak.

-Jamen, ärligt vad tyckte du om XX då?

Här gäller det att vara diplomatisk, säga något positivt men inte för positivt så att hon fattar misstankar.

-Tja, han var väl trevlig (säger jag så nonchalant jag kan och anstränger mig att inte fråga om hon träffat honom efteråt och vad han tyckte om mig)

Sedan följer en låång redogörelse för hur fantastisk han är. Hur han har kontakter överallt. Hur duktig han är på sitt jobb. Yada,yada,yada. Likväl är han gift.
Z verkar klart impad av honom iaf, han hade fixat in dem på något Vip:igt med mat och hela kittet. Så nu väntar jag bara på lite inbjudningar jag med, he he

Sko-syster

Storasyster har fräckheten att inte bo i Storstaden även om hon ofta besöker den.
Sist fick hon med mannen i sitt liv, systersnubben. På vilkor att det skulle ses saker han ville se också. Skulle inte shoppas skor, sa han när han drog ut motvillig syster ur butiken innan de skulle åka. Var för sent. Syster hade sett dem. Stövlarna.Tycke uppstod och nu kan hon inte glömma dem.

Som det manipulativa stycke hon är mejlar hon mig. Bifogar sko-porriga bilder på nämda stövlar. Komplett med adress till inköpsstället och en klagovisa över hur svårt hon kommer få att hinna åka till Storstaden innan jul. Subtila pikar. "Menar på" som Norrlänningen säger.

Lyssna nu Tomten, om du läser det här, jag ämnar vara en snäll flicka och köpa dem åt henne.Fast det egentligen är ditt jobb. Som om jag inte hade nog att göra ändå. Förväntar mig att du kompenserar mig sedan.

Highlander

-God morgon!
Säger hon glatt när hon ringer och nästan väcker mig. Ivrig att få tag i mig innan jag går till jobbet.

-God morgon själv, svarar jag. Fast min definition av en god morgon är mer åt "söndagsfrukost i sängen, med trevligt sällskap hållet" än "yrvaken en eländes vardag i decemberrusk".

Hon är hemma med feber och har uppenbarligen varit på den där skojiga cocciliana medicinen för hon babblar på glatt och osammanhängande.

-Jag drömde om dig, en så tydlig dröm...en kille...från (land i Europa)..fick hans namn...glömde skriva upp det då...men det var nåt i stil med...(namn på M)

Jag ska alltså träffa en kille med klannamn. Kan hon fetglömma. Han med. Drömprinsar har inte kjol.

Glad idag!

Tänkte bara säga det. Blivit lite halvdant med träningen på sistone.
Träningsabstinens. Rubbade morgonrutiner. Jag utan träning är som f-cking Rainman utan sina tv-program.Instabil och rastlös.

Så i morse. Äntligen. Den som försökt stoppa mig i dörren till gymet hade blivit snudd på nerslagen. Välkomnad tillbaks av de man brukar prata med. Ta ut sig.

Sedan endorfiner, kroppens eget glädjeknark.
Ska köra hårt nu innan jul, behöver min "tränings-fix" för att må bra.
Skulle inte orka med att inte träna.

Dagens Dementi

På förekommen anledning:

Tomten är inte död!

Han har bara väldigt mycket att göra just nu.

Scary

Igår kväll. Efterjobbet-mingla-med-vin-i-handen-och-le-socialt. Fast jag var tuff och drack lightläsk. Trevligt. Halvtid kommer jag på att jag borde kolla mobilen.Som naturligtvis har proppats igen av meddelanden. Minnet fullt. Möjligen delvis beroende på att jag i nuläget har 758 kort, några videosnuttar, musik och annat jox i den. Anyway, plöjer viktiga meddelanden och så får jag fram det här:

"Lyssna nu, du ska inte ringa till mig efter det jag berättar nu. Det är inget jag vill prata om över telefonen, vi kan prata om det senare. Jag vill vara den första att berätta det för dig, jag vill nämligen inte att du ska höra det från andra."

Här klipps sms:et av. Minnet fullt och under det att jag försöker rensa fler sms snurrar tankarna. Jag avskyr såna där intron till dåliga nyheter. Jag hinner garanterat bygga värsta skräcksenariot innan människan framför mig fått ur sig den dåliga nyheten. Men herregud människa säg det bara!

Min första tanke är H. Hon känner till H men inte vår relation. Bor i närheten av honom. Tänk om det har hänt H något? Han är skadad och råkar nämna mitt namn? Någon har sett oss? Någon som just nu på väg till mig med ett laddat vapen?

Lätt blek om nosen får jag äntligen in resten av meddelandet...

"Jag vet att du blir ledsen, men jag är säker på att vi kan prata ut om detta senare...
Bara lova mig att inte bli jätte arg.

MEN DET FINNS INGEN JULTOMTE!"

Avancerat önsketänkande?

Kul grej. Gillar speciellt det där med..."the brain is working....everything seems to go your way". Give it to me please. Skulle behövas just nu.

Vilket kort fick du?

You are The Sun

Happiness, Content, Joy.

The meanings for the Sun are fairly simple and consistent.

Young, healthy, new, fresh. The brain is working, things that were muddled come clear, everything falls into place, and everything seems to go your way.

The Sun is ruled by the Sun, of course. This is the light that comes after the long dark night, Apollo to the Moon's Diana. A positive card, it promises you your day in the sun. Glory, gain, triumph, pleasure, truth, success. As the moon symbolized inspiration from the unconscious, from dreams, this card symbolizes discoveries made fully consciousness and wide awake. You have an understanding and enjoyment of science and math, beautifully constructed music, carefully reasoned philosophy. It is a card of intellect, clarity of mind, and feelings of youthful energy.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Helgens:

Glögg: Ett antal värmda med speciella glöggkryddor och njutna i gott sällskap.

Besviken : Lejonkillen när jag talade om att jag inte kan hälsa på innan jul. Han säger att han längtar och saknar. Att jag absolut måste komma över i januari istället. Låter rentav som om han menar det.

Oväntade succe: saffranskakan

Traditionsbrott: Ingen horseshow live detta år. Entusiasmklubben köpte biljetter redan i mars och jag var mitt uppe i annat då. Nästa år blir det dock.

Sena oseriösa konversation:

Tjejkompis S: Jamen kan vi inte gå på Cafét då?
Ninde: Nä, inte det stället. Varför liksom?
S: Jamen jag vill ju bara träffa en rik karl ju.
N: Men skärp dig..
S:...Och du vill bara ha kul?
N:Exakt..

Fylle sms 03.00:

N:...ja, kram på dig med.
Killkompis (som inte vill sluta messa): Nä, du får en mycket större kram av mig. För jag är mycket större än dig. Mer kramyta. Större kram.He,he.


Sötaste förfrågan:

Tjejkompis när hon fint frågade om det var okej att ta med nya killen. Höll på att svara "javisst, om han är rumsren, och inte aggressiv mot andra hanhundar". Nykära. Söta. Unnar henne det.

Dåliga ursäkt: Hon som inte kunde komma på festen bafatt jobbet skickade henne på "glammigt uppdrag" till landet med den långa muren. Hmpf, nja. Godtages endast i utbyte emot mutor vid hemkomsten.

Traditionsenlig glöggfest ikväll

Kaka i ugnen. Bakar inte lika ofta nu som singel. Känns inte lika meningsfullt nu. Försöker minnas när jag sist var singel en jul. Var länge sedan. Alltför länge. Så länge sedan att jag känner mig vilsen nu, osäker på vad jag förväntas göra. Så jag involverar mig i andra, i släktingar och vänner.

Tänker på förra året. Gjorde mycket julgodis, speciellt nougat-marsipan som jag inte äter men gillar att kladda med och göra. Som exets killkompis sa var det ideala; att ha en tjej som älskar att göra julgodis men inte att äta en massa. Med en menande blick på sin småmulliga tjej som naturligtvis tog åt sig. Och jag tänkte såklart prata med honom om det sedan men det blev aldrig riktigt läge. För att jag visste att hon kämpade med vikten hade det jobbigt. Själv hade jag det omvända problemet just då, exet gnällde om jag gick ner för mycket. För att jag tränade och hade det stressigt i största allmänhet. Och exet själv räknade magrutor med misslynt min framför spegeln. Fast vi alla egentligen borde ha lagt energin på viktigare saker.

Jag undrar hur det ska bli med allt i år. För att julen får skillnaderna mellan singellivet och tvåsamheten att framträda så tydligt. För att jag misstänker att jag ändå kommer att köra hem till Hemstaden med "Driving home for christmas" på cd:n och H i tankarna.

För att jag inte vet om jag hinner/har råd att hälsa på Lejonkillen innan. Fast han vill. Vill väldigt . Fast det nästan skulle behövas för att orka vara snäll flicka en hel julhelg.

Meanwhile, ska jag skålla ett gäng mandlar levande. Och pierca en apelsin medhelst kryddnejlikor. Tillbringa en kväll tillsammans med folk som jag verkligen gillar. Kan prata med om allt. Utom H.

Vardagsvänlighet

Sov dåligt. Värsta hektiska långdagen på jobbet. Strul. Glögg. Mera strul. Sedan ett oväntat leende från en okänd människa. Ett Lejon som skickar gulliga sms. Trevliga kollegan som oombedd hämtar kaffe. Lite vardagsvänlighet när den behövs som bäst.

Nu hurtröttsomhelst. Hem och städa inför lördagen då kompisar kommer över. Utgång känns bara såå avlägset. När blev man såhär tråkig?

Dagen var ändå förstörd

Läkarbesök. Känner sköterskan lite. Hon vet att jag flyger lite då och då. Propsar på att kolla mina öron. Försöker lägga dem platt bakåt mot huvudet men eftersom jag är människa och inte en arg häst, fungerar det inte så bra. Hon skäller på mig för att jag tydligen borde spola öronen, blir liksom ett ackumulat av allt skitsnack man tvingas höra på dagarna. Säger att det iofs vore skönt att slippa höra vissa personer, vilket hon finner mycket lustigt. Eftersom jag ändå tvingas gå in tidigare i morse på jobbet, passar jag på att besöka det stora köpcentret på julklappsjakt efteråt.

Har chokladförbud denna vecka så nöjer mig med att dreggla lite framför chokladfontänen som de listiga krämarna placerat ut mitt i Mammons tempel. Planen var solklar; vardag strax före lunch, skulle gå snabbt och effektivt. I år skulle jag vara sådär vuxen och välplanerad. Jomenvisst.

Resultat:

Gick jag in i rätt affär- ja.
Fick jag tag i allt det jag skulle ha-nej
Kom jag istället ut med sju andra saker jag spontant insåg att jag skulle köpa? -ja

Snabblunch med M på sushistället. M måste tvunget flörta med två kontorskillar i kön. Sedan beställer vi båda två "Mama sushi*" bara för att jävlas lite och se förvirrade miner.

4 julklappar köpta, massor kvar...snälla tomten ordna det är du snäll?


*Speciell sushivariant som är säker för gravida att äta. Vilket ingen av oss är. Eller vill se ut som, därav chokladförbudet.

Nu ska jag svära i kyrkan....

Ja, jag sitter klistrad framför Grey's anatomy varje tisdag. Men:

Nä, jag tycker inte att Dr. Derek Shepherd (Patrick Dempsey) är så speciellt snygg. Really I don't. Och nu ska jag till företagsdoktorn...

Mansdominerade minnen

En stor branschmässa för länge sedan. Män som besökare och utställare. Chefen, en manlig anställd, en influgen manlig tekniker från leverantören. Som det ju är trevligt om någon kan assistera och översätta åt. Jag.

Som tjej anses man utöver att vara monterdekoration dessutom besitta en obestridbar kompetens på andra områden. Kak och kaffe området. Det är på väg att fylla vatten i kaffekannan som jag möter den första tjejen jag sett bland utställarna, såklart med kaffekanna i hand. Vi pratar en stund och ironiserar om det faktumet. Det var hennes 5:e mässa, hon kokade fortfarande kaffe. Frågar henne om vi är de enda tjejerna, hon svarar att det finns en till.

Strax efter kommer den tredje tjejen om hörnet med sin kaffekanna...

Den kritiska massan

Fick en fråga av h om kvinnor och skvaller. Snackas det mer skit, intrigeras det mer på en kvinnodominerad arbetsplats? Tror inte det finns någon exakt siffra när det "slår över" utan beror på individerna som jobbar där även om ensidig könsfördelning kan vara en nackdel.

Vad är din erfarenhet? Jobbar du helst med samma eller annat kön eller spelar det ingen roll?

Har jobbat i alla möjliga konstellationer själv. Jobbar gärna ihop med en kille då man brukar komplettera varandra bra. Min erfarenhet är att blandat brukar blir bäst när det gäller ålder, kön, bakgrund. Bäst stämning, effektivast arbete då mindre energi går åt till paktbildning och mer till det man faktiskt är här för att göra.
Vet ett exempel där man tog in två schyssta killar på en kvinnodominerad arbetsplats och stämningen blev markant bättre. Antar att det omvända gäller även här.
Lägg till en stark och tydlig chef som plockar in positiva anställda så har du ett guldläge.

Tjejer jag känner som jobbar på mansdominerade arbetsplatser säger att det är lika mycket skitsnack och dålig stämning där men kanske uttryckt på ett annat sätt. Finns som bekant kärringar av båda könen...

...dårå del 2 Julfest

Första året som singel. Anländer med Z och hennes manliga sällskap. Hinner inte mer än in genom dörren förrän jag snubblar på klonerna. Samma grabbgäng som uppenbarligen länsat Dressmans kostym och vitskjorteförråd samma dag, till det naturligtvis blåjeans. Samma frisör.
The Blues Brothers på svenska. En av dem är lite vågad och kör vitskjorta med annan krage, men annars är de identiska.

En av dem lösgör sig ur flocken och kommer fram och pratar när jag står vid baren. Efter de obligatoriska, aha du jobbar med xx och yy, frågar han mig hur baren fungerar.

Tja, vi har en bar som just nu är fri. En bartender och ett gäng människor mellan oss och honom. Antingen kan vi stå kvar här och fortsätta kasta törstigt bedjande blickar mot bartendern i hopp om att han intuitivt ska förstå. Eller också kan du imponera stort genom att fånga bartenderns uppmärksamhet åt oss båda.

Tack men nejtack. Om han är kvällens singelmeny går jag hellre hungrig. Brukar dessutom vara snäll flicka på jobbrelaterad jippon. Blir presenterad för en blond kille som Z känner istället. Väldigt trevlig och väldigt gift. Okej, det gjorde ju inte direkt ont att titta på honom om man säger så. Kändes därför lite bra när han byter så att vi kan sitta bredvid varandra under middagen. Speciellt när jag såg blicken från de damer som tänkt sig att sitta bredvid honom. Dessutom påminde han om Lejonkillen. Samma självdistans och behagliga sätt.

Skönt med människor som är trygga nog i sig själva. Lite småflört och allmän uppskattning men utan att det behöver leda till något mer än väldigt intressanta diskussioner. Med undantag av det obligatoriska minglet och visitkortsutbytandet (vilande jobberbjudande) satt vi fyra och hade det ganska trevligt.

Fick min dos av det allmänna mingel skvallret och vet nu;

* Vem som gjort vad med vem i vilket förrådsutrymme.
*Vem som snart kommer att vara borta lite för att operera brösten.
*Vems mycket udda böjelser som sägs inkludera *ryyys* blondiner
* Vem som tyvärr kommer att sluta

Blir tvångskramad av glöggfryntliga kontorsråttor (mest kvinnliga) jag förväntas känna.

När sedan Mellanchefen brister ut i den serie spastiska ryckningar han tror är dans, var det dags för askungen att fly fältet. Lämna snygga sällskapet i händerna på de elaka kontorssystrarna och gå hem och sova. Ensam.

Jamen helgen dårå...del 1

"..och snart får jag gå hem"; var fick jag det ifrån? Det gick ju alls inte för sig. Det skulle ju drickas glögg med Kollega Z och Trevliga kollegan och annat löst folk från kontoret.

Efter en middag bestående av en pepparkaka och två skumtomtar, glögg, vin och allmänt skitsnack går Z och jag avsides för att skvallra lite. Det framstår då som en alldelles lysande ide att gå in på datorn "för att kolla lite bara". Min nya jobbdator. Under Z:as flinka fingrar. Not good. Hon söker på något på en ovanlig bokstav. Upp kommer en blogg som jag tydligen besökt. Med undertiteln "singel och oknullad" * -Men oj, oj då säger Z förvånat och bläddrar snabbt vidare under det att jag ser mitt rykte som sedesam hårt arbetande flicka fara all världens väg.

No longer the office angel liksom. Måste f-n bli bättre på att sopa igen mina elektroniska spår, även om jag inte är inne på något speciellt naughty eller olagligt. Tur att det bara var coola Z iaf, som har värre saker på sin. Hade det varit mellanchefen så hade jag f-n dött. Dessutom vill jag ha alkolås på tangentbordet med lätta elstötar som avskräcker obehöriga användare. Som mig efter glögg. Eller mellanchefen anytime. Ja, det fulmejlades lite. Lyckades dock avstyra de värsta avarterna, bända loss Z från tangentbordet och bege mig hemåt lagom glad för att se lite på underbara "Love actually". Ladda inför lördagen.

Jag vill också ha en chef som ser ut som Hugh Grant** och kan komma med erbjudanden som:
-"I am the prime minister, I could have him put down, you know.." om någon är dum emot mig.


* Tyvärr inte mer sex och snusk i den bloggen än i denna kära läsare. Var bara inte läge att förklara det för Z just då.
** Ja jag gillar Hugh Grant. Trots skandalen. Trots att han liknar "mr Player" i bekantskapskretsen.

Fredagens små optimistpuffar

¤ Lönefredag, yes äntligen påfyllning !

¤ Eftermiddagens möte gick bra.

¤ Halvfjersaren jag sedan pratade med var på gott humör men avstod från danska vitsar.

¤ Trevliga kollegan sa snälla små saker* om när jag tackade nej till äckligt danskt wienerbröd. Hans systrar och flickvän kan vara stolta över honom.

¤Och snart får jag gå hem, yipiie!

*Innehöll ord som smal, vältränad och ..du behöver väl inte..

Små saker som sänker en..

Igårkväll, telefonsamtal med bekant. Kom på mig själv med att tänka att det här måste jag berätta för H. Mr ärkecyniker himself, som skulle förstå och fälla en klarsynt och rolig kommentar om eländet. Så som bara han kan. Då slår det mig plötsligt att det aldrig blir vi. Att det inte längre är självklart att hålla den där vardagliga kontakten. Och att just det känns förbannat sorgligt.

Precis som det är långtifrån självklart att jag någonsin kommer att hitta en man med samma kvicksilversnabba fattningsförmåga, samma svarta humor. Jag kommer få genomlida framtiden tillsammans med någon som man måste bokstavera skämt för. Upprepa. Mr petmoster som hakar upp sig på oviktiga detaljer istället för att blixtsnabbt fatta helheten och krydda på med egna hisnande cynismer. En man som skrattar åt pajkastning men inte fattar ordvitsar. Strålande. Verkligen. Bra jobbat.

Försöker muntra upp mig med att poängtera saker som var mindre bra med H.
Hur skoningslös han kunde vara när han var oense med någon. Hård och kall. Imponerande och skrämmande. -Det kommer jag aldrig använda emot dig, brukade han säga. Visst. Nu tycker du att jag är gullig och söt. "Liten, vacker cockerspanielflicka".Sure. Vänta du bara, efter ett par år kommer du också att vilja skjuta mig ibland. Sådär som man känner i alla förhållanden.

Då kan det vara en ofantlig fördel med en kille som inte har det mentala försprånget som H har.
Någon som inte är lika skicklig med att spela spel som H. Någon som är rak. Mer jämnårig.
Någon som jag just nu funderar på att boka in mig på flyget till...

Julbrev

Dax att ånyo försöka sammanfatta det senaste året av sitt glamorösa liv utan att vare sig direkt ljuga eller få mottagaren att garva läppen av sig av skadeglädje. På franska. Började med att försöka lokalisera de små accenterna på nya tangentbordet. Det tog en halvtimme.

Sedan skulle det visst vara något innehåll också. "Exet. H. Inte H. H igen. Går det att vara vän med H? Lejonkillen eller ensamhet? Franskan blir sämre, men jobbet går bra." Mitt liv i ett nötskal. Låter som en fransk film:

En fransk-svensk samproduktion. Ungt lyckligt par som det går utför för av diverse anledningar.Svartsjuka och kontroll från hans sida. Hon lovar -"jag är trogen lika länge som du, men inte minuten efter..." Ett passionsdrama i ett antal månader. Slutet ännu inte färdigskrivet men lutar väl som ofta i franska svartvita filmer åt att hjältinnan gråter en massa, har sex, gråter lite till och slutar som galen. Kanske rent av blir nästa franska independent succe?

Som om det inte räckte så har folk visst förökat sig som små franska bondkaniner. En massa små "enfants" som man ska komma ihåg namnet på och skicka små söta saker till. Sluta med det är ni snälla, eller döp åtminstone alla till samma namn så att jag har en chans att komma ihåg det? Pojke- Marcel, Flicka- Sophie d'accord?

Fick ett oroande mejl häromdagen, insåg att det kommer 100 pers fler än jag trott i helgen och jag har absolut ingen aning om vad jag ska ha på mig. Ska på "klä upp dig som sjutton och låtsas att du är civiliserad fest". Måste kolla dresscoden. För mycket tankar i för liten hjärna just nu.
Plus att killkusinen fyller år i december. Vad ger man en 22 åring vars intressen är träning och dataspel. En hantel med inbyggd x-box?

What kind of fool am I?

Har hållit kontakten med Lejonkillen. Dejten som bor i en annan stad, är singel men jobbar på tok för mycket. Han som är så klar och tydlig med vad han känner och tycker, att jag får fullt sjå med att vrida och vända på hans ord, van vid att behöva omtolka allt en kille säger. Feltolka. Missförstå. Leta efter dolda budskap.

En kille som man rakt av kan fråga vad han känner - och han svarar, från hjärtat. Jag är förtjust, förvånad och inte så lite skrämd. Letar efter fel och ursäkter för att dra mig ur men han gör det inte lätt för mig, känner direkt när jag backar och fångar upp mig där.

Han försöker övertyga mig om att åka och hälsa på honom en helg innan jul. Jag tvekar, spenderade förra julen längtandes efter H. Ska jag spendera nästa längtandes efter Lejonkillen?
Eller borde jag ge oss båda två den julklappen?

Ska jag vara helt ärlig så är jag rädd att det skulle kunna bli allvar. Känns inte som om jag är redo för det, som om jag pusslat ihop alla bitar från sist hjärtat föll mot asfalten. Efter alla turer med exet och H är jag rädd för att släppa någon så nära.

Så jag gör det enda ologiska. Jag ringer H för att peppa mig själv med att vi ändå lyckas vara vänner. Naturligtvis har det motsatt effekt. Fan.

Dagens fikarumsdissning:

En stor, kladdig, sockervadd i nyllet på Gröna Lund som sålt Pariserhjulet.
Hallå skönhetsrådet/kulturminneskramare var är ni? Buss på!
Var hade ni nu tänkt att vi skulle hångla? I berg-och-whiplashbanan kanske?

Comatose

Trevlig konversation igår, tröttare än vanligt i morse. Bara de mest basala funktionerna igång. Inte de mest begåvade hjärncellerna som innehar morgonskiftet hos mig. Snarare "trailor trash teamet" som bara förstår enkla kommandon och håller ställningarna tills backup av nyväckta smartceller drar igång nångång efter 8.30 . I bästa fall.

Nej, jag är inte morgonsur om ingen surar på mig. Bara trött och förvirrad. Vilket är helt okej om man har folk man känner och tycker om runt omkring sig. Som kramar en och låter en vakna till liv innan de förväntar sig att man ska producera flerstaviga ord. Då gör det liksom ingenting att man är liten och värnlös innan man tagit på sig den mentala rustning man behöver för att klara sig helskinnad bland alla udda existenser i Storstaden.

Men i morse. Gymet. Perverst mycket folk för att vara hemska morgontiden. En tjej som får utbrott över vågen i omklädningsrummet, som ändå visar minst 5kg mindre än vad man egentligen väger. Fast det sa jag förstås inte till henne, någon överlevnadsinstinkt har man ju.

Till dig som försökte prata norska på mig i morse vill jag bara säga följande:

¤Min hjärnas skandinaviska språkcentrum öppnar 8.30*

¤Att du sedan försökte dra norska skämt iklädd tre nummer för små sloggitrosor fick mig att allvarligt överväga att byta träningstid.

En Storstadsfrukost** senare lyckas jag nästan övertyga mig själv+kund om att jag var både vaken och påläst. Kan iofs bero på att kunden var trött hon med. Så trött att hon glömde sitt anteckningsblock hos mig. Som jag just nu överväger att skumma igenom på jakt efter snuskiga hemlisar eller elaka kommentarer.

Nuts

* Om du inte är kompis, eller vi befinner oss på krogen och du är en så snygg kille att det kompenserar upp Runar faktorn i att du talar norska.

** "Storstadsfrukost express" bestående av Red Bull light+banan, icke att förväxla med den riktiga frukost jag oftast äter.

Alla singlars förhoppning

"I know there's someone out there, waiting for me
There must be someone out there
- There just has to be"

(Ur Madonnalåten "Has to be", tack Kim )


Såklart det finns någon för dig därute. Det gäller bara att hitta honom eller henne.
Imorgonbitti träning för att bättra på oddsen.

Guldvax?

-Ninde, vad kostar det att vaxa benen egentligen? säger mitt lunchsällskap, en singelkille på 28. Som är heterograbbig och inte simtävlar.

N:-Eh, varför undrar du? (brazilianskt grabben, möjligen. Never mind the other stuff.)

Han:- För jag tyckte att 4000kr verkade lite dyrt...

N:-Jo det är på tok för mycket.....(hej ensamstående mamman, välj mellan hyran eller benvax)

Efter en låång stunds nystande klarnar bilden. Det är hans jobbarkompis som frågat en salong, som julklapp åt sin tjej(öh, va romantiskt?). Om nämda tjej inte är skapt som en "Old irish sheepdog" så måste det vara en borttagning som varar för all framtid. Eller en mycket smart säljare med näsa för förvirrade pojkvänner.

These shoes are made for walking?

Tjejkompis: Du har stl 37 va?

N: Ja...(här vill mina fötter hävda att de hellre haft 37.5 i just denna italienska modell, men de tystnar inför diverse hot om att alltid gå i högklackat.)

Tjejkompis: Jag har använt dem en gång, kan inte gå i de klackarna. Du får dem om du vill.

Behöver jag tillägga att klackarna på stövletterna var löjligt låga. Att jag bar dem hem från min kompis igår. Byte. Trofé. Tröstskor.

Dagens gnäll

Söndag. Åter bland de levande. Ömt väckt av taktfasta hammarslag från grannen som byggde om. Förlåt bygger om. För han lever fortfarande ety jag var för svag för att leva ut impulsen att göra något åt det.

Ikläder mig ett tjockt lager smink och slinker ner för att handla lite i sällskap med kompis. Går förbi Claes Ohlsson för att handla några elprylar och lite krafs. Inte min favoritaffär men planen var att det skulle gå snabbt och smärtfritt. Var ju helgen innan löning då alla vettiga människor redan gjort av med storhandlingskapitalet på skor och bara kan handla enstaka småprylar.

Alla vettiga människor ja. De andra befann sig inne på Claes Ohlsson, före mig i kön.
Samtliga föga kassakökompatibla individer. I den händelse någon av dessa skulle ha förirrat sig in bland mina begåvade läsare följer här en kort genomgång i folkbildningssyfte.


Kassa: Här betalar man sina varor. Med giltigt kort eller gällande valuta som man lämpligen ser till att ha redo i tassen.

Information: Här ställer man sina små långsöka frågor om sortiment, leveranser, varans kemiska sammansättning, vad som kan kopplas samman med vad osv.

Repetetion:
Kassa=Betala. Information=Fråga. Med såhär långt?

Exempel på gott kassavett: Heja på kassörskan om hon ser hejbar ut. Betala. Gå.

Exempel på dåligt kassavett: Uppehåll kassörskan in absurbdum med irrelevanta frågor*
Ställ till med världens scen och bli arg på kassörskan för att
hon inte kan ge dig snikpris på förra veckans kampanjvara.
Gå iväg och hämta sju saker du inte fattat skulle till för att
den lilla lampan skulle lysa. Ta god tid på dig. Gå sedan före
alla i kön stolt uppvisandes alla små saker du plockat upp
på vägen.

* Som irrelevant räknas att fråga den 18 åriga kassörskan hur elen i ditt svartbygge från 1932 är dragen. Samt att försöka avtvinga henne och hennes 22 åriga kollega en intensivkurs i el lära allt medan kön växer. Skäms på dig och ställ dig sist i kön.

En mysig hemma helg i förkylningens tecken

Ja jag är djupt ironisk nu. För som alla vet är det sambomänniskor som prioriterar mysiga hemmakvällar för att riktigt rå om varandra. Laga franska culinariska mästerverk och idka...andra franska saker. Singlar som sitter hemma en helg däremot är övergivna. Outcasts. Oälskade.

Själv låg man hemma i sällskap med Farbror Feber och Fröken Självömkan. Allt medan det vackra Storstadsfolket gjorde sig redo för att gå på festen man visserligen tackat nej till men nu ville gå på just för att man inte kunde. Tre ynka mail i inboxen. Alla roliga msn kompisar ute på dejt med mr/ms perfect.

Nåväl, vad var väl en bal hos Lukas, man hade ju tak över huvudet och tv som sällskap. Alltså vad visar man en helgkväll ? Nada. Förstår hur folk som bara har tv:n som sällskap måste bli om detta är vad jag genom febern minns:

Fredag: Borat hos Letterman. Lär Martha Stewart bädda en säng. Eller var det tvärtom?
egentligen fusk och förinspelat från torsdagen men den skiten som actually sändes gick
inte att titta på. Vad har ni gjort av Battlestar Galactica?

Lördag: Extrema djur. Hurtigt kaxig amerikansk speakerröst presenterar lista
på djur som skrämmer vettet ur folk. Piece of cake, me like djur. Lite skeptisk mot ormar irl men annars okej. Trodde jag. Tänk så fel man kan ha. Nu vet jag att det finns en vidrig liten fisk och flera arter ännu vidrigare mask att oroa sig för.
"Entering your body through your most private parts "som speakern särskilt
framhöll innan jag lyckades stänga av. Som en filmversion av den
reklam för hästavmaskning (komplett med detaljerade bilder) som en gång
startade min mask-fobi. Somnade med speakerröstens betryggande visdomsord i öronen.
"Worms, be afraid, be very afraid-worms are everywhere..."


Vaknar av Norrlänningen som vill muntra upp mig och vidarebefodrar ett sms hans chef skickat :

"Vad är det för fel på din mobil? Jag har försökt ringa flera gånger men det kommer bara en röst som säger: Abonnenten du söker har sex. Var god vänta. Det är för närvarande tre samlag före. "

Ja du Norrlänningen, vad är det för fel på din chef...

Today

Förkyld (psykosomatiskt?)

Sitter i självvald karantän och tackar för att dagen är ganska lugn.

Försöker lägga all kommunikation skriftligt då jag låter som en halvstrypt smurf i tfn.

Tack men nejtack, kära kollega. Jag vill inte prova dina "jättebra-mot- förkylningspiller" som du införskaffade på din senaste resa. En cocktail av smärtstillande, antibiotika och uppiggande som kollegan knaprar vid minsta tecken på förkylning. Jag är förkyld, inte ebola smittad.

Jag tror mer på c-vitamin och sova i helgen.

The Gift

What can I give you, my lord my lover,
You who have given the world to me,
Showed me the light and the joy that cover
The wild sweet earth and the restless sea?

All that I have are gifts of your giving-
If I gave them again, you would find them old,
And your soul would weary of always living
Before the mirror my life would hold.

What shall I give you, my lord, my lover?
The gift that breaks the heart in me:
I bid you awake at dawn and discover
I have gone my way and left you free.

(Sara Teasdale)

Yesterday

Lättinfluerad som man är blev det pizza med M på lokala bodegan igår. Utan ost dock, jag är knäpp på så sätt, äter ofta utan. Suckraloscola och sällskap av en av de få personer som vet hela historien om mig och H. Är ju det också, han och jag har inte fått finnas officiellt, även om vi tagit risker ibland. M påminner mig om att jag knappt har något jag fått av H. Ville inte att han skulle ge mig dyra presenter, kändes fel i min personliga moralklausul. Saknar tyvärr "golddigger genen". My bad. Å ena sidan är det lite av en lättnad att inte längre ha H's höga krav över sig.

Han föraktar feta tjejer. Vill att tjejen ska vara i bärbar storlek. Förväntar sig snygga kläder och höga klackar till vardags. Har på allvar erbjudit mig anställning ett flertal gånger. On account of beeing me. Jag har tackat nej. Det är så man ska göra va? Upprepa dåliga sidor. Och sedan vänja sig med att träffa vanliga killar igen. Delad nota killar.

Ge mig några dagar bara med engelsk poesi (min last), Gilmore Girls och självömkan. Som jag ägnade resten av kvällen åt. Not that bad this time.

H. slutet?

Igår. Som alltid när vi inte setts på ett tag tänker jag samma sak. Shit, vad snygg han är! Snygg kostym, slips, inte ett gram på fel ställe. Det blonda håret klippt i en smårufsig frisyr. Den där blandningen av buspojke och världsvan man. Odräglig och oemotståndlig. Men någonting har ändrats. Lite av magin är borta och jag kan se klart. Lyssna på den inre rösten.

Vi pratar länge, så som vi skulle ha gjort för länge sedan. Om komplikationer och variabler som killar kallar det. Känslotjafs ni vet. Hans nuvarande familj och om att börja om.

Han pratar först, erbjuder det jag tidigare ville. Det betyder så oerhört mycket att han gör. Även om jag måste tacka nej. Ser på honom och ser inte en framtid med familj och barn i honom, inte nu längre. Där har jag ändrat mig, inte han. Tror att han på något plan är lite lättad samtidigt som vi båda är lite sorgsna. Beklagar det faktum att vi inte träffades innan han skaffade familj. Då skulle vi tagit ett år och seglat ihop. Får bli i nästa liv.

Han säger att han inte heller vill mista mig som människa. Att han gärna vill hålla kontakten ändå. Inte som i vänner "i brist på bättre" utan som i vänner "för att livet vore så fattigare annars".


Det är det rätta att göra, men det svider. För inom mig bär jag osäkerheten att jag inte ska vara intressant nog att duga "bara som vän". Igår kändes det bra. Idag lite småledsen.

H.Som det började

Blev inte av att träffas i helgen. Igår tog jag komp och han "representerade", så att vi skulle få tid att prata ut. Umgås, promenera hand i hand och äta gott. Bara vara.

Pratade om hur vi en gång träffades. Vi kände varandra ytligt genom jobbet(inte samma jobb), jag var förlovad, han var gift. Jag tyckte redan då att han var trevlig men skämtade bort hans intresse. Fanns inte i min världsbild att göra något annat. Då.

Så träffas vi ute i Storstadsvimmlet en kväll. Han fast besluten att få mig i säng. Jag till en början road, sedan alltmer förbannad. Talade om exakt vad jag tyckte om gifta män som jagar yngre tjejer. Vad jag tyckte om männen och tjejerna som ställer upp på det. Om hur lite hans status och fina bil imponerade på mig. Om att hans bästa drag vore att gå hem och göra sin fru lite glad. Mig skulle han inte inbilla sig att han klarade av, även om han påstod sig springa en mil om dan. Dessutom var jag redan upptagen med en jämnårig träningfreak.

Mycket nöjd med mig själv tar jag ytterligare en klunk alkohol och ser in i H's leende ögon.
Han har senare berättat att det var då han blev allvarligt intresserad. Jag bröt mönstret. Bjöd på motstånd, en utmaning.
Hade förväntad mig att han skulle bli förbannad eller påstå att jag ljög. Istället så berättar han ärligt och utan omsvep hur han tänker och resonerar. Om orsak och verkan, utan att skylla ifrån sig. Bara för att han vill att jag ska förstå.

Han blev min vän och mentor i och utanför jobbet. Någon att lita på, kanske just därför att jag kände till hans dåliga sidor. Vi träffades inte alls på ett halvår men bibehöll kontakten. Han gav mig styrkan att bryta upp från det som blivit ett dåligt förhållande. Höll på att trilla dit ordentligt på honom då. Han drog sig undan, blev rädd för vad han satt igång.

Jag stapplade vidare på egna ben. Tills han kom på att han inte kunde leva utan mig. Min tur att bli rädd och backa. Inse allvaret i situationen, hur många personer det skulle påverka.
Sådär håller vi på fram och tillbaks, förmår aldrig riktigt riktigt släppa varandra.
"Bredvid oss två är alla andra som bleka kopior av vad man kunde ha fått", som H uttryckte det.
Så vi tar en paus, för att tänka. Igår var det färdigtänkt.

Appropå ingenting

I morgon dejt med H. Nu nervös. Vaffödå?
Tror han vill prata känslor. Sabla karl, det är ju mitt jobb ju!

Lön för mödan?

Låt oss säga att man blir inkastad i något som man vanligtvis är bra på. Som man denna gång skjuter upp att arbeta med till förmån för mer krävande projekt. Tills absolut sista minuten då man får slänga ihop något på övertid och sedan bara se glad ut. (Hej chefen, nej alla dina anställda jobbar hårt. Seså schas ut med dig från min blogg nu.)

Sen är det bara att trava in och inkassera det synnerligen oförtjänta berömmet för ett gott arbete. Samtidigt bara vet man att om man hade lagt ner sin själ i detta och jobbat som tusan hade man knappt fått ett tack. Världen är konstig.

Dagens oönskade

Amen fan. Inte han personligen alltså. Men hur tänkte jag när jag gick med på att lägga ett möte 8am en måndagsmorgon. Spenderade söndagskvällen med middags hos tjejkompis S. Sedan skulle saker förberedas. Så var det sjukligt snabbt morgonen därpå. Montag.

Jag travar yrvaket gatan fram när jag ser honom. En man som står stilla med ryggen till, utan hund. I färd med att själv markera revir om man så säger. Inte i parken runt hörnet utan självfallet vid en korsning. Instinktivt tittar jag bort och skyndar på stegen. I valet mellan de få möjliga offer som är ute såhär tidigt (mig och en kvinna närmare 40) väljer han det yngsta och blondaste. Iklädd röd jacka dagen till ära, som S säger klär mig. Som är helt okej för S att säga.

Däremot är det inte okej för honom att haspla ur sig samma sak när han kommer ikapp mig.
Jag ökar på stegen, han är nykter och vältränad och hänger lätt på. Jag bär skor man inte springer i. Dagen till ära dessutom lastad med den bärbara, div jobbpapper samt träningskläder.
Inte läge att bara be honom dra och riskera att han flippar ur. Så som den väluppfostrade flicka jag är svarar jag som goddag yxskaft och hoppas att han ska fatta vinken. Det gör han inte.

Tillslut besvarar jag hans frågor med en demonstrativ gäspning.
Han:- Du är väl inte morgontrött tjejen?

N:-Hrm...(men ge upp nångång)
Han fortsätter med lång harang om vikten av att sova på natten...
N:-Ahrm.. (Om jag vore gift med dig skulle jag också föredra att sova på natten)

När han kommer in på den gudomliga kärleken får jag nog och fräser till.

Han: -Är du troende?

N:-Vafa..(snyggt jobb Försynen, varför nöja er med att sända ett ordinärt morgonpervo min väg? Nej, ni skickar självaste Jesus pervot. Nu även i morgonupplaga alltså. I'm honoured)

Han:- För Jesus*...

N:- Du, det räcker nu!

Sätter upp handflatan i en avvärjande gest som får honom att faktiskt backa och gå bakom mig istället. Smiter in på sju-elva för att skaka av mig honom, köpa en latte och gömma mig bakom ett par grovisar** som ser förvånad på mig.

* Brukar antastas av folk som säger sig jobba på uppdrag av Jesus. Har fortfarande inte listat ut om det är för att jag ser ovanligt änglalik eller ovanligt syndfull ut.

**Grovisar, typ byggarbetare som gör det tyngsta jobbet. Med händer som ser ut att kunna idka "kast med Jesuspervon" ifall man bad snällt.

4 tassar mindre-en idiot mer

Hade tänkt skriva om annat. Om helgen. Nöjer mig med att konstatera att det finns en speciell plats i helvetet för idioter som kör på någons djur och sedan lämnar det att sakta plågas ihjäl.
Som någon gjorde med min kompis katt i helgen.

Visst, shit happens, men min första impuls vore att försöka med något av följande: lokalisera ägaren/ta djuret till veterinär/se till att det avlivades snabbt om läget var hopplöst.
Men hey, that's just me. Förmodligen partisk eftersom jag för många år sedan satt med en blödande katt i famnen som någon idiot kört på och lämnat. Den klarade sig men hade sjukt ont innan den kom till vet. För att jag har en "soft spot" när det kommer till barn och djur. Som får mig att vilja spåra upp den som körde och slå nytt rekord i 100 sätt att (ja lyssna noga nu Säpo jag sa lagligt) jävlas med den som körde. Finns massor nämligen.

Today- not such a good day

Farsdag

Till de bra pappor som man sällan hör talas om.
Till invandrarpappor som är stolta över sina döttrars framsteg.

Till de frånskilda pappor som är vuxna nog att prioritera en bra relation till sina barn framför millimeterrättvisa.
Till alla ponnypappor som kör trilskande kusar landet runt till oglamorösa småtävlingar.

Till min egen pappa för att du inte slog ihjäl oss när vi anlade "lägereld" utanför vår koja.
För att du har lärt oss att aldrig ge upp . För att du lärde mig att höga chefer bara är människor de med. Fast med snyggare kostymer och snyggare lönesaldon.

För att det är viktigt att ni finns där för oss, även om ni aldrig kan lära er namnet på Lisas favoritponny eller skilja Barbie från kopiorna. För att ni försöker och gör så gott ni kan.

Tack. Merci. Gracias. Danke.

Dagens Ego Girl

Nä hon är en härlig tjej Carolina. Kul. Dessutom var det i ärlighetens namn ett tag tag sedan hon kläckte ur sig detta, även om det är med i aftonbladets radiointervju av henne idag. Men ändå:

"Jag fattar inte hur bussarna kan gå när det är strömavbrott"

Ja Carro, det är sånt jag inte fattar hur du inte kan fatta. Typ.

Familjen Addams?

-"De har åtminstone ett gemensamt intresse"

sa Trevliga kollegan glatt , appropå de två morddömda
som gifter sig idag.

HDQ for Headquarters

Har hört av sig och kommer inom kort att skicka ut någon stackare att sprida Ledningens glada budskap ibland oss. Vi väntar med spänning...

They keep coming back for more-and I ask myself, what for?

Haft sporadisk kontakt med H. Ringde honom i morse och han blev glad. Sa att han saknat mig, att vi måste träffas snart. Frågade när det passade mig. Om jag inte skulle vara intresserad av att gå på båtmässan med honom. Vi pratar båtar ett tag, något han kan men inte jag.

Jag har bott vid medelhavet, sett mer och dyrare flytande plast än vad man vanligen gör i Sverige. Imponeras icke av pengar allena. Däremot har jag alltid fascinerats av segelbåtar, gamla träseglare eller nya tävlingsbåtar, det finns något vackert hos dem alla. Precis som det finns något lockande hos en man som verkligen kan segla och vill lära ut det. Som H.

Retas med H för att han är inne på motorbåt fast han kan segla. Han säger att så länge jag inte vill gifta mig med honom ska han köra motorbåt. Skulle jag ändra mig ska han skaffa segelbåt och segla med mig i Karibien (något han vet att jag drömmer om). Han vet vad en flicka vill höra, tror ungefär hälften, men det känns bra. Han låter glad på rösten nu iaf.
Innan jag avslutar ber han mig ringa i morgon igen, lovar att göra det om jag kan.
Fattar som vanligt ingenting men antar att det ska tolkas som att han fattade vinken sist och nu ska visa fortsatt intresse. Har lovat träffa honom och prata ut så snart vi båda kan.

Lejonkillen har haft mycket men hör av sig då och då. Vill absolut att jag kommer dit och hälsar på. Har sagt att jag ska försöka sy ihop något med jobbet, på så sätt skulle jag bara behöva lägga till någon hotellnatt. Skulle vara smidigast för alla parter. Han fattar och skickar förslag på hotell som ligger bra till. Antar att det ska tolkas som intresse?

Det börjar bli mycket nu...

Borat och Barhäng i helgen

Blev mer "pubbing" än "clubbing" i helgen som var. Jag, M och Barndomskompisarna med respektive. Guiness, vitt vin, alkoläsk, amerikanska piloter och verbala nostalgitrippar.
Samt på barndomsvännens begäran, en bio med filmen som hade premiär i helgen.

"Borat", filmen som är ett enda gigantiskt långfinger emot politisk korrekthet och dubbelmoral. Där Sascha Baron Cohen (fd. Ali G) som Kazakstansk reporter reser runt för att lära sig av det stora föregångslandet "The us of a". Där förekommer:

*Kazakstan-Borats hembygd och vaggan till våra fördomar om honom.

*Borat själv. Kvinnofientlig antisemit med empatiproplem och tomtenissepyjamas.

*Manligt Aggrohångel the Kazakstanian way*. Utspelar sig mellan man av kroppstyp "hårig strandad val" resp. "Kazakstans svar på Stig-Helmer".

*Borat själv, som i sann hycklarkomik slätar av andra män samtidigt som han fördömer homosexualitet.

*Empatiskt frisläppande av husdjur.

*Amerikansk roadtrip i glassbil.

*Försök att påtvinga C.J (Pamela Anderson) Brudklädsel.

*Sjungande av Kazakstansk nationalsång (the Borat version) inför rodeopublik.

*Lektioner i vett och ettiket.

* A lot of shit. Bokstavligen. Så att man önskar att mor och far Cohen låtit Sasha upprepa "Bajskorv" sju miljoner gånger som normala dagisbarn. Så hade det räckt med en gång nu.

*Lysande "doku-humor" speciellt när man filmar amerikanska reaktioner/fördomar.

Inget för känsliga själar. Kunde varit bättre, men solklart sevärd för oss övriga.

Kazakstans regering är dock lagom glada över hur landet porträtteras i filmen.
Sascha Baron Cohen's kommentar som rollfiguren Borat är: "Jag stöder min regering i beslutet att stämma den j-a juden" (syftande på honom själv). Folk med sådan svart självironi måste bara nå framgång.

*Klädda exakt så som Gud tyvärr måste ha skapat dem.

Sjöslag i Österled?

Styrelsen på Tallink (som äger Silja Line) har varit ute och haft kul. På den egna båten. Med den egna personalen (läs pigor och slagpåsar). Kan inte ha varit kul för de anställda. Inte ens när vi åkte 600st 18 åringar på samma båt, lyckades vi spöa upp och hota personalen. Om det nu var det som hände?

Kul var iaf att höra Keijo Mehtonen (från Tallink) besvara reporterns frågor.

Reportern:-"Men ni har ju blivit utkastade från minst en bar?" ("och kastat fisk i matsalen och..)

Keijo: -"Det kan jag inte säga".

Reportern:-"Men berätta hur fulla ni var då?"

Kejo: -"Ja, som normalt. (eftertänksamt) Som normala kryssningspassagerare"

Aha, normal finsk "skyddsfylla" alltså?
Och hur fulla är ni när ni verkligen är fulla då?

Hur byter en blondin till vinterdäck?

Välj ut en lämplig man. Antyd att byte av däck är ett svårt/farligt (läs manligt) projekt.
Lägg huvudet på sned och le.

Invänta frågor om hurvida du redan har fått på vinterdäcken. Har du gjort som jag sa så borde hjälpsamma erbjudanden om att byta dessa nu komma från mannen ifråga.

Le stort, vifta med ögonfransarna och säg -Tack vad gullig du är..

Eventuellt kan mutor i form av nybakade kakor och komplimanger behövas (se överkurs).

Njut av dina fina nya vinterdäck.

Fantomen är hård mot de hårda

Dagis var bra. Man lärde sig saker. Som att om man är liten och blond och blir nedbrottad av någon mycket större och starkare så har man två saker att välja på:
1) Ge sig och låta sig hunsas. 2) Bitas hårt, varvid motståndaren förvånat släpper taget och man kan komma loss lite. Sedan ses man med respekt av dagisets tuffingar (nä vi slår någon annan, hon e liten men hon bits).

Samma sak i vuxenlivet. H försökte tänka själv.Visa hur vidsynt och generös han är (vi har båda lidit av svartsjuka partners). Blev lite fel där. Är inte intresserad av någon som försöker närma sig mig via H. Av folk som försöker bestämma åt mig. Får mig att regrediera till dagisnivå och bitas. Ge honom det mothugg män av H's kaliber behöver.
Så jag säger ifrån ibland, markerar min gränser. Jag är inte bra på det men jag börjar lära mig nu. Lära mig av H.

Verkligt taskig är jag däremot inte. Inte när jag tjafsar om att jag tycker att avskjutningen av älgstammen är för stor. Inte när jag rakt och ärligt ger honom svar på tal om relationer.

Verkligt taskigt vore att understå mig att gå upp i vikt. Att höra av mig på olaga tid. Att säga ord som "jag behöver dig" och annat som får män att lämna spår efter rivstarten i parketten.

N. - Ingens leksak

Treat them like shit- then they'll come back asking for more?

Ja snälla, snälla säg att det är så det funkar. För om inte har jag nog bränt lite broar med H nu. Merde.

Män säger att de vill ha starka självständiga kvinnor

-Men när de får precis vad de ber om klarar de inte av oss, säger hon den framgångsrika dystert. På väg ut ur ännu ett förhållande där han känner sig hotat av hennes framgång.

H säger sig vilja ha en stark självständig tjej. Lätt för honom att säga, lätt för honom att vara stödjande när han själv är en alfamale på alla plan. Tillräckligt högt uppklättrad i företagshierarkin för att kunna kosta på sig att stödja en ung tjej som ändå aldrig hinner hämta in hans försprång. The alfamale theory, fördom eller fakta?

Läs artikeln:
http://www.expressen.se/index.jsp?d=876&a=738002

Snökaos

"Snö, snö, vackra vita bolstervar, man snavar på en driva-
och strax på huvet far" (A. Christie)

Ska försöka mig på en försiktig hypotes. På hösten kommer regn och lövhalka. På vintern kommer Kung Bore med snö i släptåg. Vinterdäck, köra vettigt och/eller kollektivtrafik som inte fryser fast kommer att behövas. Samt om allt annat fallerar en Plan B för att ta sig hem.

Detta vet man i Vladivostock . Icke så i Storstaden. Big surprise varje gång. Mitt i natten dirigerat en potentiell nattgäst till närmsta spårtrafik, en kompis kille som gett upp försöken att ta sig med bil hem från city efter ett antal timmar i "snökö".

Och i en lägenhet mitt i city ser Norrlänningen ner på Stadsbornas försök att hantera snön. Skadeglatt skrattande ringer han hem till mor och far i "Myggträsk" och rapporterar. Krasst konstaterande att fjollträskfolket inte är kloka någonstans.

Djävulen och jag

Hade ganska kul ihop igår på Halloween festen. Så kul att vi under kvällens lopp fick limma på hörntänder* och horn igen. Han var söt, charmig men dessvärre klasskompis med M's lillebrorsa så jag var artig nog att låta bli att bita honom, men dansa gjorde vi. Kändes som en fin idé igår att boka in träning ikväll efter jobbet. Känns mindre lysande nu. Lite småtrött idag.

Jepp, var vampyrflicka*.

Alla barnen ramsor

"Alla barnen leker med knivar, utom Ivar
-för det är han dom skivar."
Deklarerar systersonen med glad röst.

-Nå? Storasyster (inte fullt lika glad) på tfn inväntandes bortförklaring till ännu en dumhet jag lärt syskonbarnen. Jag tänker febrilt. Känner igen ramsan, vagt. Från när jag var liten och han var ännu mindre. Inser just att Killkusinen nog inte kommer att efterfrågas som barnvakt till syskonbarnen på ett tag framöver.

Dagen har i övrigt bjudit på en snäll fe (kund), en tvättäkta hä.. f'låt ekonomiansvarig, mig själv ironiskt stajlad i svart med pumpagubbar i öronen. Ska halloweenfika snart, avsluta lite jobb och byta om på kontoret inför kvällen.

All Hallows Eve

Idag den 31 oktober," la vielle de Samain" som fransmännen säger, avslutas det keltiska sommaråret och vinteråret tar vid. I den "skarven" kan vi få möta feer, häxor och allehanda oknytt som vanligen inte vandrar på vårt klot. Samt även en och annan jänkare som hittat ytterligare en fin anledning att käka godis och sälja svart/orange plastskräp. Själv ska jag sminka mig, limma fast hörntänderna och ge mig på jakt efter en400 år gammal alvpojke med spetsiga öron.

Ska det vara så svårt varenda gång ?

Fall back - Spring forward

Varje höst ska du ställa tillbaks klockan en timme, varje vår fram den en timme.
Frågor på det? Ställ dem nu isåfall. Så slipper du ringa mig två gånger om året och fråga.

"För tiden, den står stilla, det är vi som går?"

Idag har jag:

Raskt promenerat halva D-gården runt istället för att följa min hormoniella instikt och sitta hemma och sura och tröstkäka choklad (tack vänner för att ni släpar ut mig).

Motstått frestelsen att köpa skor och istället köpt en praktisk kombinerad hammare+3skruvmejselar i ett på designtorget (sjukt många vuxenpoäng ?)

Dagens lunch/middag bestående av lättlatte+ macka istället för chokladboll.

Dessutom, igår kväll bangade jag fjortisaktig Halloween fest för att kolla in "The Crow" med M.

Kanske håller man på att bli gammal?

Winds of change?

Lugnt utanpå, stormvarning inuti. Lejonkillen har jobbat exceptionellt mycket även för någon som håller på att jobba ihjäl sig. Lite oro i botten där även om han känns sällsynt mentalt stabil och vettig. Ingen orkar i längden med att jobba till 200% sedan måste man hämta andan, tanka energi på nytt. Eller trava vidare rakt in i den berömda väggen. Vi har pratat om sånt. Han vet att jag stödjer honom. Säger att jag är gullig som bryr mig om. Backar ett steg och låter honom ta initiativ till kontakt, han skickar små stressade gulliga sms. Jag svarar. Avvaktar rätt läge när vi båda har tid och ork att ta nästa steg. Nästa steg närmare eller bortifrån varandra.

H hör av sig dessto flitigare. När han kan, vilket i princip utesluter helger. Kanske menar han allvar, har saknat mig, vill satsa på oss. Kanske saknar han bara en yngre och blondare dekoration? Kanske triggar mitt avståndstagande Jägaren i honom. Får honom att säga saker han vet att blondiner vill höra, inbilla mig att han uppskattar mig för saker som ligger bortom yta och kropp. För mitt inre. För att vi delar samma svarta humor, samma syn på så mycket i tillvaron.

Han är fantastisk, både drömmannen och en manchoidiot på en och samma gång.
Känner hur lätt det vore att halka dit, anpassa sig efter en man igen. Han ber snällt och jag överväger att strunta i morgonträningen, ändra planer för att passa honom.
Den här gången har jag dock lärt mig, skulle en kille gjort det? Inte en chans. Vad var det exet brukade säga?" Mina träningstider är heliga." Då så. Tänk som en kille. Prioritera dig själv och alla andra kommer att göra det med. Anpassa dig in i absurbdum och ingen annan behöver göra det.

Säger till H att jag inte kan ge honom några löften. Att jag inte har någon omedelbar önskan att tillhöra någon. Jag är min egen, det räcker just nu.

Grattis på internationella nalledagen*

Nalletrauman I :

När jag som 5 åring fick lämna ifrån mig Nalle för att han skulle "baggageröntgas" på en flygplats. Jag var otröstlig, helt säker på att han skulle komma ut på andra sidan som någon ond slags ond docka. Han överlevde men slutade svara på tilltal.

Nalletrauma II:

Den dagen jag övergav Nalle till förmån för en annan art av mjukisdjur vid namn Snuffels, som följt mig runt på alla längre resor jag gjort själv.

Nallecitat: "När man talar med en björn med mycket liten hjärna får man inte glömma bort att långa ord kan förvirra honom". The one and only Nalle Puh. Ofta citerat av mig och Trevliga kollegan när vi har att göra med sällsynt dumma små "björnar".

Nalleerkännande:
Ja, jag har en nallemaskot. Liten. Det är han som skriver DTK delen på högskoleprovet åt mig. Det är samma nalle som fått även den suraste bänkgranne på den svinigaste tenta att le.



*Inte bara teddybjörnar utan alla nallar. Speciellt närstående nallar i mänsklig skepnad, av den sorten som man gärna vill bli tröstkramad av. Kram på er och tack för att ni finns!

Det näst bästa

Igår : Nytränad, ganska smal, med gott samvete.
Idag: Något skamsen boaorm

Varum? Jo, de jobbiga möten jag stålsatt mig inför gick mer än bra. Sista kunden sa dessutom det varje ömhetstörstande singeltjej vill höra. Skulle du vara intreserad av att provsmaka några choklad sorter? Såklart man ställer upp. I rent forskningssyfte givetvis.

Favorit blev 70% mörk belgisk choklad samt "getmese" choklad med fyllning med "chevrè smak". Låter jätteäckligt men är en höjdare med ett gott rödvin. Fick med mig några hem som jag ska ha bjuda kompis på ikväll till dessert. Efter kycklinggryta med vildrismix. Tjejkompis kanske ska tilläggas. Inte H. Spelar svårflörtad denna vecka.

Lycka är....

Att få blommor via blomsterbud till jobbet. Av en kvinnlig kund som uppskattade mitt jobb.
Blir lika barnsligt glad varje gång det händer, me like" mutor utan krav på motprestation". Ljust rosa rosor, nejlikor och lila nånting....den dyrare varianten. Nästan lika fina som min favorit röda långskaftade rosor.

Att dessutom få nöjet att se Ekonomidamen arbeta upp lite falsk vänlighet när hennes nyfikenhet tar överhanden och hon bara måste kolla vem som skickat mig blommor.

Mer behövs inte för att få mig på gott humör trots att jag ska ha två jobbiga möten på varandra i eftermiddag. Mer blommor åt folket!*

* Eller kanske killar inte uppskattar det på samma sätt? Här är det mest tjejer som får blommor iaf.

Professor Kalkyl istället för långlunch med H

Just överlevt en halv dag i sällskap med professor Kalkyl och hans små statistiska ideer.
Inte så att han inte är världens snällaste man, för det är han. Tyvärr lider han av den typ av mentala störning som får patienten att tvångsmässigt rita diagram över precis allting. Och då menar jag inte den typ av solklara cirkeldiagram som brukas på vanliga möten. Nej, såklart udda diagramstyper som inte är menade att brukas utanför KTH's skyddade verkstad.

För att liksom spä på eländet har han p.g.a en tidigare lyckträff från min sida inleds i tron att jag förstår eländet. Vilket innebär att varje ändring som görs genererar ett nytt diagram som han glädjestrålande skickar över, likt ett barn som gjort en ny teckning.

Själv är jag mycket för att för att förenkla och effektivisera. Således en nästan hel dag med att intensivt klura ut vad karln menar samt rensa ut de värsta avarterna. Inte bra. Nu ont i huvudet, troligen träningsvärk. Tror jag sträckt en hjärncell eller två.

Nu en macchiato (dubbel esspresso + lite skum) , ramlösa och huvudvärkstablett , the cornerstone of an healty diet.

Söndag

Lunch med prettoparet i karriären och deras miniorer. Hade helst valts bort tillförmån för folk högre upp på min lista men än en gång krävde allmän hyfs att present skulle överlämnas.

Som den väluppfostrade flicka jag är ikläder jag mig ett leende och åker för att beundra nya huset, den fyrhjulsdrivna, de två barnen. Familjen pretto som har allt. Varsitt roligt stimulerande jobb. Två ursöta, friska, högst normala barn. Katt. Möjlighet att åka på semester.

Är de nöjda? Inte då. Vet inga som klagar så mycket som de. På hur jobbigt de har det. Hur få timmar dygnet har så att de inte hinner allt de vill. Tills det nästan säger *flärp* i skallen på mig och jag blir "kd-crazy" och vill utbrista nåt i stil med "men herregud människor ni har två friska barn, ni har varandra. Måste ni statusstressa så? Måste ni bo i ett hus ni knappt har råd med? Om svaret på frågorna är ja. Go home, count your blessings. Och sluta klaga.

Slutar med en segdragen diskussion om olika nyanser av kakelplattor, där hon velar mellan tre snarlika nyanser medan han inte kan se någon skillnad. Tror jag ska vara singel ett tag till..

*********************************************************

Söndagmiddag

Hos en kompis som flyttat utanför Storstaden, rakt ut i obygden med ny kille. Kille som är trevlig men nu beordrats lämna byggnaden p.g.a tjejmiddag. Blir god mat och en massa skvaller.
Jag samåker med Storstadstjej nr1 och Storstadstjej nr 2.
När vi ska åka har det (big suprise !) blivit mörkt. Så här lät det på väg till bilen som stod några meter bort:

nr1:- "Meeh, det é ju jättemörkt ju!"
nr2:-"Ja, herregud hur kan nån vilja bo såhär? Man ser ju ingenting alls ju!"

Ninde:-"Meeh, vilka Storstadsbrudar ni é...vänta lite" (Paus för Mc Gyver moment då jag med mobilen som ficklampa ledsagar nr1 o 2 till bilen.)

Hemresan ägnas åt att:

*Beklaga det faktum att kompisens visserligen trevliga kille, tvunget skulle komma från obygden istället för Odenplan.

* Dystert konstatera att hon visseligen saknar oss men ändå verkar trivas.

* Att oddsen för att hon ska återvända till civilisationen istället för att rota sig i den lantliga myllan är ganska dåliga.

*Nostalgiska återblickar på en tillvaro då "alla" bodde inom busshåll.

Lördag

Saker jag vill/respektive inte vill höra på en lördag:

- 07.00 "God morgon". (Låt oss förtydliga, kl 07.00 på en lördag är inte god morgon. Det är "förlåt att jag ringer och stör, men tänkte att du kanske borde veta att; det brinner/regeringen har utfärdat undantags tillstånd." Så resonerar alla jag känner utom mor och far. Således 7 am. Väcks av min ömma moder som mellanlandar i Frankfurt och tar tillfället i akt att ringa och påminna mig om att jag lovat hämta henne på flygplatsen. F-n vad jag hatar folk som befinner sig på resa och ringer hem sjukt tidigt på morgonen. När folket i fråga inte är jag själv som befinner mig på ett trist hotell i västernlandet. Finns förmildrande omständigheter då, lysande bortförklaringar.

+ Åh, va kul, då ses vi på festen ikväll. (kompis som också var bjuden).

- Säg inget till den och den ...(som inte är bjudna).

+ Är det inte dags för en riktig utekväll snart? (unisont)

- Meeh, inte diit ju, oorkar inte köa halva natten (30 årig seniordam med spetsade öron)

+ Jag kan be X och Y sätta upp oss på gästlistan så det bara är att gå rakt in. (Trendig bekant med låg röst till mig och M).

+ Snygg frisyr! (klippte mig i fredags:4 cm kortare, rödblonda slingor som smälter in perfekt och ger en varm blond nyans, plus plattång och en massa silikondroppar för att få rakt hår...tröttnar på självfall ibland)

+ Jag kan mejla receptet (värdinnan som fått välförtjänta komplimanger för sin goda mat).
- Det är grädde i ( elaka tjejens upplysning till fettfobikern som just lyckats äta).

På det hela taget en lyckad lördag som avslutades med skjuts hem av norrlänningen som uppehöll sig i samma kvarter och således fick den ätliga delen av mutgodiset mamma kom med.

Nästa gång någon vill bli hämtad/få hjälp med något på väg hem från resa så vill jag ha ett gäng produkter från Clarins, annars vidarekopplar jag telefonen på obestämd framtid. Begrips?

Ja, jag erkänner...

Lejonkillen.Han ringde mig igår, så fort han visste att jag var hemma. Han messade mig idag. Han vill så mycket. Vi pratar om att ses. Om den omöjliga ekvationen att kordinera våra kalendrar. Om att det nästan är tur att vi bor långt ifrån varandra och är ganska upptagna. För att det annars lätt skulle bli för nära, för snabbt.

Jag säger inte att han alltmer ofta oinbjuden dyker upp i mina tankar. Att jag saknar honom lite.
Att det är därför jag backar lite när det blir för mycket.

För jag hör varningsklockorna, hör mig falla in i flickvännsrollen. Den roll jag burit med korta avbrott enda sedan gymnasiet. Hör mig bli mjuk och fjantig.
Behöver en iskall cyniker som kan ge mig lite perspektiv. Behöver H, som är onåbar denna vecka. Fan...

"Förkylningsmedel kan ge livsfarliga biverkningar"

Here we go again. Löpsedlar*. Läkemedelsverket vaknar och gläffser förbud istället för att rutinmässigt rensa i Naturmedelsfloran.

Kontentan är att anti-förkylningsmedel som innehåller blomman "Röd solhatt" kan ge allergiska reaktioner. Samma allergifamilj som tex. gråbo och kamomill.
Något som en normalbegåvad allergiker har stenkoll på. För övriga har apoteken varit så vänliga att sätta ut små varningsskyltar. Har man problem att läsa dem borde man kanske tänka sig för innan man handlar okända substanser. Som Echinagard. Eller skurpulver.

Om vi nu ska vara upprörda och allergivänliga en stund, vore det inte angelägnare att börja med att ifrågasätta om vanlig mat** i så stor utsträckning måste innehålla "spår av nötter/soja " ?
Samtliga ämnen som får allergiker att anta en klädsam blålila ansiktston.

Man skulle ju kunna tänka sig tydliga innehållsförteckningar och extra information till allergiker.
Men nejdå, förbud blir bra. Jättefint. Verkligen.


**För att inte tala om halten av fett och socker i en ordinär restauranglunch, där kan man snacka om "livsfarliga biverkningar", men det är en annan diskussion.

*Missat artikeln?
http://www.dn.se/

Jo, han är trevlig..

Gårdagens middagsdejt. Höll upp dörrar och gentlemannade sig, samtidigt som han gnällde över bristen på dylikt bland svenska män i hans ålder. Gav diskret inlindade komplimanger.
Fick lite "Lady och Lufsen vibbar" av restaurangen först , men litade på att han inte tänkt sig att puffa kötbullar med mig.

Jag hade haft en sån där "struntar-i-lunchen-för-det-körde-ihop-sig-pga-sjuk-kollega-dag" på jobbet. Piggnade dock snart till när jag blev matad och rätt oförtjänt uppskattad.

Så till desserten händer det där som bara händer mig. Hade beställt kaffe. Får kaffe och kaka som tydligen ingår. 3 Minuter senare kommer kocken ut med en till kaka, av en liknande kaksort, som jag bara måste smaka, den med.. Båda efter gammalt familje recept. Jag som inte är speciellt förtjust i kakor utom chokladkladdiga. Ser jag ut som om jag behövde gödas eller? Övertygar diskret sällskapet om att han nog vill ha den ena.
Det är fördelen med att dinera med en kille, de brukar inte skylla på någon skum diet som jag och mina kompisar.

I snacket mellan himmel och marknadsföring snavar vi på ämnet vänskap.
Speciellt den där delikata frågan om vänskapen mellan män och kvinnor.
Hur mycket den kan ge, hur kvinnor och män behövs för att kompletera varandra i företagens arbetsgrupper såväl som i livet i övrigt.

Kan kvinnor och män vara vänner? Som i vänner som inte ligger med varandra*? Som i kompisar som ger dig en annan syn på verkligheten ?
Eller havererar det oftare i svartsjuka och/eller olycklig kärlek?

Sista åren med exet bröt jag med många killkompisar. För hans svartsjukas skull. För att det blev enklast så. Ett av undantagen är norrlänningen som egentligen var exets kompis från början. Nu umgås de inte längre, däremot håller jag och norrlänningen på hans initiativ kontakt.
Vilket jag tyckte kändes skumt i början, ville inte att han skulle "välja bort" exet pga mig.
H påstår att han är hemligt förälskad i mig och därför fortsätter vara mestdels singel. Väntandes troget som en labrador på mig. Tror verkligen han har fel för en gångs skull.

Trevliga kollegan och jag går bra ihop men umgås inte mycket privat. Vi är mer som när man i lågstadiet placerade bråkiga killar med lugna tjejer för att få en lugn klass. Istället fick man två bråkiga elever som nu hittade på extra förslaget bus. Ungefär så. Dock mer nytta än bus.

Hittade en fin artikel på detta tema som jag tänkte länka till. Fick en massa jobb på halsen och nu har jag glömt var jag läste den. Har varit en lång dag som inletts med för lite sömn i natt.

Ska bara förbereda något "hemuppgiftsaktigt" kurstrams inför morgondagen, så får jag gå hem och se på "Bonde söker fru."



* Förlåt min heteronormativitet, såklart en tjej kan ha roligt som sjutton med en homosexuell killkompis, goes without saying. Menar två personer som teoretiskt sätt skulle kunna...

Lejonmejl och middagsdejt

I min strävan att finna fel på alla killar, för att med gott samvete kunna förbli singel, granskar vi nu Lejonkillen. Trodde jag varit för ocool som ringde. Fick ett mejl igår och ett idag som bekräftar motsatsen. Men asså vaddå nu då? En kille som faktiskt menar det han säger, bara rakt på sådär. Men hallå? Hur ska jag kunna övertolka det där? Är ju faktiskt mitt jobb som tjej att analysera sönder killens ord på jakt efter dolda budskap. I alla år som sambo och således auktoritet på "killspråket" har jag genomlidit timslånga samtal på temat: "jamen vad menar han egentligen när han säger....."

Vad får mina tjejkompisar höra nu? Han är jättetrevlig *fliin*. Han skriver gulliga mejl *ännu bredare flin*. Jag som redan har rykte om mig att vara "hemlig" (omskrivning för att förtiga de saftigaste detajlerna) kommer nu att bli anklagad för att mörka totalt. Osolidariskt utelämna detaljerna som livar upp slentrianmässiga sambos och får dem att fortsätta umgås med lösaktiga singlar. När vi nu är inne på lösaktig så har jag faktiskt en dejt ikväll...

Till mitt försvar vill jag säga att det faktiskt är jobbrelaterat. Sort of. Och* jobbet är som ni alla fattat ett ställe jag inte flirtar på. Han är en f.d kund från en annan stad som nu slutar och ville bjuda mig på lunch för att tacka för den här tiden. För att vi haft ett så gott samarbete, för att vår kommunikation alltid fungerat så bra. (Såklart den gjorde, jag tänker åt oss båda, övertygar dig om att dina förslag är jättebra...med vissa ändringar. Ler och löser problemet. Det är när du försöker tänka själv som problem uppstår).

Anyways, långlunch spikad och klar när jag får in en massa möten i eftermiddag. Jobbstrul.
Han föreslår middag** istället. Jag tvekar. Men han är bildad, rolig, trevlig och jag är utråkad och hungrig, så jag säger ja. Men inbilla er inget, han är gift så jag ska vara snäll. Bara lägga huvudet på sned och lyssna, le lite med ögonen. Ha en trevlig kväll. Sedan tacka artigt för kaffet.


* Hej min gamla svenska lärare! Att jag inleder meningar med och är min hämd till dig för att du inte gav mig MVG i svenska. Och har du inte några skrivningar du borde rätta istället för att läsa tjejers bloggar?

**Inga klädproblem denna gång, blir office bitch ända ut i kritstrecken. Lättare att verka seriös då. Och blir han för trevlig ska jag fråga hur hans fru mår.

Jaha, var ska jag börja

Akta dig flicka lilla, sabrering är farliga saker sa man. Du som har så fina händer, kommer göra illa dig... Jomenvisst, fixar sabreringen som ni alla vet utan en skråma, vare sig på mig eller festföremålet.

Vad händer när man trotsar statistiken?

Jo, glad i hågen travar jag på söndagen in till Storstadens köpkvarter. Via sjuttielva ställen tillslut i skoaffären. Som den enkla flicka jag är har jag bara tre krav. Skorna ska vara skitsnygga, inte så dyra att jag behöver råna någon pensionär först, och så ska jag helst kunna gå i dem utan att avlida.

Hittar ett par som jag provar, helt okej men lite stora. Provar en storlek mindre, får på den ena men inte den andra. Vad göra? Jo, allt går med lite våld. Vet ju att det är rätt storlek, får bara inte ner foten för nåt dumt veck. Alltså tar jag ett stadigt tag om stövletten och tar i för kung och fosterland. På det reagerar skon ungefär som den argsinta boken i Harry Potter.
Den biter ifrån, pressar vassa felkonstruerade metalldelar rakt in i fingrarna.
Blodvite uppstår. Jag drar åt mig tassen och skvallrar för förskräckt personal som omhändertar eländet.

Jag som är så tuff i jobbet. Vad säger jag då? See you in court? See you in Blogg? Hur-i-h-vete kan ni sälja felkonstruerade eländen? Får ni fanimej ge mig 90% rabatt på allt i affären?

Nej, I am a mes. Ursäktad och omplåstrad lommar jag slokörad ut. Ratad av en sko.

"Den rätta knycken"

Nu har jag lärt mig! Whoho! Gick bra igår med sabreringen. Nervös som bara den innan. Hade nog inte fått av folien om jag inte förberett det. Flaskorna var väl kylda. Ett snärtigt snitt (inte för hårt)...inte en glasskärva, glaset sprucket jämnt och fint precis där det skulle.

Blev mycket uppskattat. Kändes bra. Ser svårare ut än det faktiskt är, när man väl kommit på knepet. Festföremålet hedrat med tal. Bordskavaljer bestående av ett stycke gift och tråkig man. Med ännu tråkigare fru surt blängandes i närheten.Tänker nu vara odräglig och skryta för alla jag känner resten av dagen. Samt belöna mig själv med att titta på nya skor.

Vet dock inte om jag gjorde en mindre bra sak innan. Snackade med Lejonkillen på msn på lördagsmorgonen, en kort stund innan jag var tvungen att gå. Vi har haft mycket båda. Han bad mig ringa innan jag åkte till festen. Han skulle vara ute med sina killkompisar, jag sa att jag kunde ringa en annan gång. (Vem vill snacka med en tjej bara för att höra hennes röst när han är ute med killkompisar?). Han ber mig ringa ändå, jag ringer. Han väntar på en buss så vi pratar några minuter bara, han säger att det var kul att jag ringde. Kan inte låta bli att undra om jag gjorde fel som ringde, borde kanske fortsatt varit cool och "inte haft tid". Var så nervös då innan festen, var skönt att höra hans röst. Som man till skillnad mot H kan ringa en helg, även om vi båda är upptagna med saker. Kanske ocoolt av mig. Samma problem som vanligt. Vad killar säger kontra vad de menar. Skillnaden däremellan. Vad han sagt om mig till sina kompisar, kompisar som han nu ska visa att tjejer ringer och jagar honom på mobil en lördagskväll? Eller om han faktiskt bara saknade mig som han säger. Meeh, för mycket champagne igår för att överanalysera det vidare just nu. Behöver promenera i solen, förslagsvis till en skoaffär.

Mardröm

Värsta mardrömmen i natt. Att jag vaknade och slog H's mobil nr utan att tänka mig för. Att han dessutom svarade samtidigt som frun sov brevid. Sådant jag aldrig skulle drömma om i vaket tillstånd. Ska man behöva oroa sig för att slå hans nr i sömnen nu också? Gömma telefonen ifall man skulle börja gå i sömnen? Som om man inte hade tillräckligt med nojjor redan? Tog det säkra före det osäkra, steg upp och bloggade på helgen för ovanlighetens skull. Upprepar nu mantrat "somna om, skönhetssömn, somna om....zzz"

Fredagen den Trettonde

* Började med att släpa mig till gymmet. Halvdöd. För hårdkörning enligt nya rutiner. Osminkad, blek och trött. Vikarierande som ledare på passet är gymets enda verkligt sexiga kille. Han som inte är speciellt snygg egentligen men har det. Det som gör en generad bara han hejar på en.
Var ungefär sjugånger svårare att försöka se snygg ut samtidigt som man kordinerar armar och ben och fortfarande är yrvaken.

Halvstrulig jobbdag. Trött. Försökt förklara för en 25 årig kille skillnaden mellan Cava och Cava (champagneträningen). På slutet favoritkunden, alltid glad och trevlig.


Ska gå och ta en lott på hemvägen, sedan hem och ladda med Kill Bill eller liknande så att man kommer i stämning för att finslipa sabreringen. Fixa naglar. Hälla i M champagnen. Sova tidigt.

I morgon gäller det....

Killsnack-om inte håll för öronen

H.
The one and only. Otroligt snygg men inte en ålder jag normalt faller för (för gammal och för gift). Vi har kastat lite neutrala mejl fram och åter. Jag har klarat av att vara cool. Han har varit i Landet Långtbort på affärsresa. Ringde igår, hemma och mellanlandar bara. Saknar honom, behöver träffa honom för att reda ut vad jag känner. Underbart att höra hans röst, tungt att vi inte hinner träffas innan han åker en vecka igen.

Känt honom i ett par år. Kom varandra närmare när jag och exet hade problem. Han som hjälpte mig att bryta upp, gå vidare. Trodde jag skulle gå till honom, trodde jag med, ett tag.

Han är en alftamale av guds nåde, självsäker, snygg, erfaren men ändå busig som en liten kille. Den jag kan prata med om allt från fallskärmshoppning till fransk poesi. Den person som får alla andra att se ut som bleka kopior. Men fel för mig. Hade hoppats att vi skulle klara att bara vara vänner. Han har erbjudit mig allt, äktenskap, bra jobb osv. Jag har bett honom lova att inte skilja sig för min skull. Ska han skilja sig ska det vara för att han inte vill leva med familjen längre, för att det inte funkar. Oavsett mig. Saknar honom som f-n även om jag inte vill erkänna det.

Lejonkillen

Bor inte heller här i Storstaden. Känslomänniska som jobbar mycket. Annars underbar. Skickat ett flertal mejl sedan vi sågs. Vill veta allt om hur jag tycker/tänker/känner. Viktigt för honom säger han. Sitter med hans mejl just nu, osäker på vad jag ska svara. Lite rädd att släppa honom för nära just nu.

MJ

Min killkompis. Med en kropp som en gud, snäll men inte så smart som H och Lejonkillen. Som jag trodde skulle kunna vara tränings/bio kompis. Blev tyvärr kär i mig. Nu ledsen. Jag försöker
trösta men det är inte så lätt när jag är orsaken.

Datakillen

Jobbkontakt som jag gärna lunchar med. Han vill mer men är för mesig för att ställa krav.

Norrlänningen

Bara en kompis. Som en stor trygg brorsa. Med skoter.